Ja tro det eller ej men på fredag börjar jag arbeta 25% och det känns underbart! Jag har som jag skrivit tidigare alltid varit nöjd med min huvuduppgift i livet (vilket jag inte kan säga att jag varit de senaste 1 1/2 året) men resan har i dagsläget tagit en positiv väg och jag hoppas att det så förblir!
Jag har såklart tänkt många tankar innan jag tog beslutet att arbeta, tänk om jag om några veckor får beskedet att tumörerna rör på sig och jag behöver cellgift igen? Då är det omöjligt att arbeta hur mycket vilja man än har.
Jag hoppas på många arbetstimmar till i livet! (Detta är min egen önskan och inget krav har funnits från Försäkringskassan ännu, vilket är viktigt att skriva idag då det är sådan debatt ang cancersjuka och sjukpenning).
Röntgen måndag 4 april, jag har ingen ny läkartid ännu.
Tänk vad tiden "rusar iväg". Jag har arbetstränat 3 dagar/v 3tim/tillfälle och det har gått bra. Jag försöker motionera och hålla mig i trim och tänka på vad jag äter. Jag tror att det hjälper mig på denna färd som kommer att pågå hela livet. Om inte ett under sker och det måste jag tro!
Visst har jag huvudvärk och dagar med yrsel, men det är inte så varje dag.
Jag har också läst och haft mycket kontakter med sjukvården ang en fråga som jag drivit ang min vård, men de har ännu inte accepterat den önskan som jag har, men jag kommer inte att ge mig då jag vet att jag har laglig rätt, och ni som känner mig vet att jag är ganska envis. Nu har jag beslutet mig att gå utanför landstingets läkarkår och försöka lösa det på egen hand, via andra kontakter.
Det oroväckande med cancervården är att vi får olika behadling beroende på vilket landsting vi tillhör.
På helgerna har vi träffat vänner och familj och även sett en hel del hockey, senast i Nyköping under helgen!
En som älskar sina kära och livet!
Välkommen!
12 år sedan