Ja då har det varit läkarbesök igen. Tycker själv att jag varit lugnare inför detta besök. Har hela denna 2 mån period känt mig så "bra" med avsaknad av symtom från tumörerna, så jag har tänkt att det kan inte vara något???????? Men det är farligt att slappna av för mycket i denna kamp, då fienden kan slå till när man minst anar det. Det är nog därför det aldrig går att få ro (det är ibland i den situationen man kan tänka att "någon" prövar ens psykiska ribba)i denna sjukdom men det blir ett sätt att leva. Min glädje kvarstår då tillståndet är stabilt utan aktivitet i tumörerna även om jag hoppas på att ett under ska ske och min hjärna igen kommer att visa en "normal bild"! Läkaren småler när jag beskrev min motion och att jag provat att dansa Zumba, vilket var underbart (tur att man har hundratals aerobicspass i benen även om det var 15 år sedan jag dansade på det sättet). I dessa stunder tänker jag, hoppas att läkaren tänker, den här patienten kommer att klara detta mycket länge. Vardaglivet är igång med jobb och skola. Jag kommer att arbeta 25% denna höst och arbetsträna upp till 50%. Läkaren vill ta det mera easy än jag men jag går på hennes linje denna gång, för något måste de väl ha erfarenhet av eller ha läst i den 5 åriga utbildningen? Jag hade även denna gång följt såväl min seriösa som okulta ritualer. Röntgen igen i oktober.
Jag är själv med barnen denna helgen, myskvällar, god mat och lite bus.
Välkommen!
12 år sedan