Tack.



 

En önskan från Linda

Linda hade en önskan om att hennes dödsannons även skulle publiceras här, så att ni som inte har möjlighet att se annonsen i tidningen skulle få möjlighet att se den samt få vetskap om när begravningen äger rum.

Farväl…....

Farväl…....

Det är inte jag som skriver idag, det är min kära vän M som fått denna hemska uppgift, men jag gav den till henne för jag vet att hon kommer att göra det och klara det!

Ja livet blev inte som jag tänkt mig. Jag hade så mycket kvar att ge och så mycket planer både privat och i yrkeslivet. Trots det har jag inte känt bitterhet eller oro för min egen del vad som komma skall, men barnen, de ska inte behöva mista sin mamma i den åldern, det är nog det som jag inte kunnat få ro i.  Snälla ni som kan:- HJÄLP MINA BARN ATT FINNA LYCKA OCH GLÄDJE I LIVET.

Jag trodde jag skulle få åldras med min käraste och se barn och barnbarn växa upp. Helt krasst trodde jag att jag skulle bli en 90-årig dam som svischade fram på cykel! Jag tänkte ofta på hur min käraste och jag skulle vandra i Sälen och se årstidernas skiftningar och känna vinden i ansiktet. Jag tror att vi hade något speciellt utöver det vanliga, det vet jag att våra vänner har bevittnat, som följt våra år tillsammans. Det gör ont att lämna Dig!

Många gånger har jag helt enkelt haft det för bra, och detta var min prövning i livet. Jag har haft en uppväxt som jag är otroligt nöjd med, en käraste i över 20 år där jag vet att kärleken är ömsesidig, barnen som jag vet har fått det bästa av oss, och en skolgång och ett arbetsliv som jag tyckt mycket om! Helt enkelt för bra? Det jag har tagit mig för har jag lyckats med, från mitt sätt att se det, dock inte denna gång. Jag slutade aldrig tro eller hoppas på ett under men nu är det uppenbart att detta inte kunde ske…….

Ni måste gå vidare i livet och ta vara på dagen, då sorgen trycker er gå till min grav det uppskattar jag, tänd ett ljus där i höst/vintermörkret och sätt dit en vår/sommarblomma då och då!

”En dag kommer ett leende, en dag segrar livet, det som man är skyldig att göra, att fortsätta leva. Det är inte bara en rättighet att fortsätta livets väg utan en skyldighet att fortsätta leva, att återigen fortsätta som livet hade för avsikt!”

                                                                                                             George

Speciellt tack till mina underbara föräldrar som gjorde dessa ”sjukdomsår” ”normala” genom er hjälp, och stöttning till mig och mina pojkar. Jag vill också nämna mina närmaste vänner Kristin Nilsson och Malin Hjulström som stöttat mig och pushat mig under hela denna långa resa. Ni är underbara! Tack alla ni vänner som gett mig positiv energi och livslust!

Minns mig som jag var innan sjukdomen greppade taget om mig september 2009.

Ett farväl skrivet med många tårar. Jag finns vid er sida då ni behöver mig!

Vid mina sinnes fulla bruk.

Vilja

PS. Om jag kommer på hur man SMS:ar från himlen, så gör jag det!

Det kommer att komma information här på bloggen om begravningen så fort något är bestämt. Linda somnade in lördagen den 23 november.

Då har jag nått mitt kära Hem igen, även. Om ni förstår att jag har andra mål

Personalen som hjälper mig i hemmet är riktiga Toppen tjejer!
Jag äter nyanlända , behandling för att bromsa tumörernas aktivitet.
Jag har huvudvärk ibland, jag står utm ä rädd att tumörerna växer.


Om ni tänker besöka mig hör av er förkylda ............


Ni får inte vara förkylda ta vara på livet var dag oh känn efter hur underbart livet kan vara

Röntgen innan läkarbesök

Ingen behandling pga blödningsrisk i hjärnan.

Den planerade behandlingen blir det inte pg. att jag haft en liten blödning  i en av tumörerna.

 Tumörerna rör  på sig och nu har sjukdom gått långt. Ska få behandling m av experimentell art.  Jag  valde det experimentella!fick välja.

Inneliggande på sjukhus

Jag är sämre i min sjukdom. Jag har svårt att gå och klara mig själv. Jag kommer igen i mitt tidigare tillstånd strax.
. En vän som var till mig igår kväll sa "se det, som en vägbula"det ska jag göra och försöka köra över snabbt.man inte gråta

Jag får sjukgymnast och arbetsterapi,
Det är jobbigt då självständigheten fått sig en rejäl törn.........

Här får man inte gråta,,,,,,,,,,,allt ska tydligen ha koppling till sjukdomen.jag är ledsen över situationen jag befinner mig i.

Va konstigt då jag

Idag har jag sorg så tårarna inte räcker till.
Idag kom beskedet på förra v röntgen., att det är aktivitet igen i de områdena som de op mig både mars och i maj och att de växt ner i hjärnans djupare delar.
Då jag gjorde röntgen förra v, såg jag en röntgenbild på en stor skärm då jag gick ut (jag var inte inne på röntgenläkarens kontor). Ville kräkas. det får inte vara min hjärna men mycket stämde alltså lokalisation osv.
Idag förstår jag att det var min hjärna som var på skärmen. Tillväxten är godartat m i detta samman hang är det inte bra för på godartat kan inte cellgiftet hjälpa.
Nu är det 4 år jag kämpat och snart måste jag få respons på detta!
Jag kommer att kämpa på och aldrig ge upp.
på det.
Jag har analyserat många och långa  stunder utan att hitta lösningen på denna grymma gåta.
 Även om jag vet att det är läkarnas vetenskap som måste bota mig. Har försökt med mycket själv......

Nästa vecka ska jag få Antikroppar och cellgift. Inga trevliga biverkningar men jag har inget val.