Då jag i söndags tänkte att nu är livet nästan sig likt igen även om jag alltid har en inneboende rädsla för hur framtiden ska gestalta sig, så kommer det en kramp igen. Den var liten och det var länge sedan men dock en påminnelse om att livet är oerhört skört. Jag fick den då jag var på en av mina favorit aktiviteter, zumba........ Det gick nog obemärkt förbi för övriga "zumbianer".
Analyser igen om vad som kan utlösa detta? Det är nog som läkarna säger fysisk och psykisk stress kan utlösa kramperna. Har gjort mycket och levt livet och det tänker jag inte sluta med men fick mig en tankeställare igen vilket innebär VILA HJÄRNAN dvs LIGGA NER PÅ DAGTID, VARJE DAG. Jag är ingen "vilomänniska" som ni vet så detta är oerhört svårt för mig.
Jag har fortsatt min kortisonnedtrappning men har snart nått smärtgränsen vad jag kan acceptera då jag inte kan släppa tanken på vad flera anhöriga har uppgett till mig: Att deras närståënde blivit sämre då kortisonet inte intagits och sedan avlidit efter en tid. Jag har svårt att acceptera läkarnas sätt att se på det. Att det inte finns något samband mellan tumörtillväxt och utsättande av deras mirakelmedicin kortison.Jag vet att det inte är ett botemedel men kan det ha någon inverkan på att kanske svullnaden i hjärnan kan påskynda en negativ process?
Jag har arbetat 50% nu och det känns ok!
Vi har firat flera jämna födelsedagar bl a i Sälen, i slalombacken, 23 april då min käraste fylle 40 år! Några dagar innan fyllde min mamma 60 år. Jag är glad att jag fick uppleva detta.
Nästa röntgen 18 juni.
Ser fram emot en sommar med sol och många långa utedagar med barnen och min käraste!