Farväl…....
Det är inte jag som skriver idag, det är min kära vän M som
fått denna hemska uppgift, men jag gav den till henne för jag vet att hon
kommer att göra det och klara det!
Ja livet blev inte som jag tänkt mig. Jag hade så mycket
kvar att ge och så mycket planer både privat och i yrkeslivet. Trots det har
jag inte känt bitterhet eller oro för min egen del vad som komma skall, men
barnen, de ska inte behöva mista sin mamma i den åldern, det är nog det som jag
inte kunnat få ro i. Snälla ni som kan:-
HJÄLP MINA BARN ATT FINNA LYCKA OCH GLÄDJE I LIVET.
Jag trodde jag skulle få åldras med min käraste och se barn
och barnbarn växa upp. Helt krasst trodde jag att jag skulle bli en 90-årig dam
som svischade fram på cykel! Jag tänkte ofta på hur min käraste och jag skulle
vandra i Sälen och se årstidernas skiftningar och känna vinden i ansiktet. Jag
tror att vi hade något speciellt utöver det vanliga, det vet jag att våra
vänner har bevittnat, som följt våra år tillsammans. Det gör ont att lämna Dig!
Många gånger har jag helt enkelt haft det för bra, och detta
var min prövning i livet. Jag har haft en uppväxt som jag är otroligt nöjd med,
en käraste i över 20 år där jag vet att kärleken är ömsesidig, barnen som jag
vet har fått det bästa av oss, och en skolgång och ett arbetsliv som jag tyckt
mycket om! Helt enkelt för bra? Det jag har tagit mig för har jag lyckats med,
från mitt sätt att se det, dock inte denna gång. Jag slutade aldrig tro eller
hoppas på ett under men nu är det uppenbart att detta inte kunde ske…….
Ni måste gå vidare i livet och ta vara på dagen, då sorgen
trycker er gå till min grav det uppskattar jag, tänd ett ljus där i
höst/vintermörkret och sätt dit en vår/sommarblomma då och då!
”En dag kommer ett leende, en dag segrar livet, det som man är skyldig
att göra, att fortsätta leva. Det är inte bara en rättighet att fortsätta
livets väg utan en skyldighet att fortsätta leva, att återigen fortsätta som
livet hade för avsikt!”
George
Speciellt tack till mina underbara föräldrar som gjorde
dessa ”sjukdomsår” ”normala” genom er hjälp, och stöttning till mig och mina
pojkar. Jag vill också nämna mina närmaste vänner Kristin Nilsson och Malin
Hjulström som stöttat mig och pushat mig under hela denna långa resa. Ni är
underbara! Tack alla ni vänner som gett mig positiv energi och livslust!
Minns mig som jag var innan sjukdomen greppade taget om mig
september 2009.
Ett farväl skrivet med många tårar. Jag finns vid er sida då
ni behöver mig!
Vid mina sinnes fulla bruk.
Vilja
PS. Om jag kommer på hur man SMS:ar från himlen, så gör jag
det!
Det kommer att komma information här på bloggen om
begravningen så fort något är bestämt. Linda somnade in lördagen den 23 november.
