Efter en längre tids lugn kom så en kramp utan förvarning fysiskt, än just minutrarna innan den gav sig till känna. Det känns psykiskt som ett oerhört bakslag då jag nu hade uppnått mina självuppsatta mål efter sjukdomens inträde (trodde att den var på utträde).
Krampen kom då jag var på Ica och handlade med full kärra, själv. Röck åt mig en festis och trodde jag skulle kunna häva yrseln som kom initialt, om det varit ett blodsockerfall, vilket det inte var. Satte mig på huk vid hundmaten, för där är det lite folk, och krampen (i arm och hand) kom, kanske höll i sig i 10-20 sek och var sedan förbi......... Tror inte att någon på affären noterade det, men vet inte. Som vid övriga kramper var jag som vanligt efter den utmynnat och jag betalade. Då jag sansat mig väl hemma var jag tvungen att kolla att jag hade ett kvitto så jag betalat, var nog lite chockad....
Jag har åter igen taggat ner tempot (som ökat) och aktiviteterna och åter gått ner till mina 25% på jobbet (har arbetstränat upp till 50%), får ransaka vad jag ska göra.
VARFÖR, NÄR LIVET ÄR SÅ UNDERBART?
Min kära vän sa till mig, du behövde nog detta för att tagga ner och det är säkert rätt?!
Många tankar rör sig och krampen får inte bero på någon aktivitet i hjärnan. Senaste krampen var för ett år sedan precis. Är det slumpen som gjort att jag blev sjuk i sep 09, krampade ca 1 ggr/mån till sep 10 och sedan lungt ett år och nu i sep 11 kommer en kramp???????
Det är såklart fruktansvärt för min familj och många tankar börjar snurra.....
Jag vet och förstår vetenskapligt att jag klarat mig mycket länge i "gott"skick" med denna fruktansvärda diagnos men hoppet, tron och kampen kommer jag aldrig ge upp.
Återigen har jag förstått att mitt fysiska tillstånd då jag blev sjuk och att jag nu motionerat regelbundet dvs många gånger i veckan har hjälp mig och kommer så att göra! Dansade zumba i söndags kväll och det gick bra därför hoppas jag på att detta var en engångsföreteelse.
Röntgen (planerad) 13 oktober sedan den fruktansvärda väntan på svar..........
