Hösten är här, trots mörker så ser jag ljust på framtiden!

Efter en lång dag, kl 16.00 fick jag beskedet som var positivt. Tumörerna visar fortsatt stabila förhållanden vilket jag är oerhört tacksam för!

Tänd ett ljus!

Redo för röntgen!

Jag har nu utfört mina ritualer som man efter 3 år kan säga att det är. Jag tror att de har hjälpt mig att befinna mig i "jordelivet" fortfarande. Jag har som ni förstått som följt bloggen, under åren valt att inte berätta så mycket om det. Så får det förbli till den dagen ett uppenbart friskhetstecken ger sig till känna. Då ska jag berätta!

 Tack än en gång till Dig som får mig att tro att jag kommer att segra mot denna fruktansvärda sjukdom!

Då var semester slut och vardagen tagit över.

(Läs som aug)
Jag har haft en fin semester med familjen med mycket vilosamma dagar vilket vi behövt hela familjen.
Det jag menar med fin är inte vädret för då rynkar ni nog på näsan, utan fin tillsammans med mina nära och kära!
Våran älsta son var på Gothia Cup med sitt lag i Göteborg. Vi hyrde en lgh 1 v vilket var trevligt. Mycket fotboll och mycket människor....... På invigningen på Ullevi var det 58000 personer. Fick stålsätta mig några tillfällen, känslan kommer i stora folkmassor. Tänk om jag får en kramp? Det gick bra!
Vi var även turister Liseberg, Seetsing tåg, Universeum, Hard Rock Cafe och Trädgårdsföreningen är några exempel av en späckad vecka, som jag tycker att jag klarde bra.
I sep är det 3 år sedan jag insjuknade. Var har dessa år tagit vägen? (Att de passaerat förstår jag om inte annat då jag ser på mina älskade barn). Ju fler år som gått sedan 09 kan jag både känna lättnad inför och panik. Är jag en av de få som kommer klara mig många år till eller är slutat nära (även om jag försöker slå bort dessa negativa tankar)? Tankarna finns hos mig varje dag och timme men inte varje minut. Ibland kan jag fantisera om drömmar jag hade innan insjuknandet men jag är långt borta från dem nu, men kanske att det ändå en dag kan bli verklighet. Idag är drömmen att få se mina barn växa upp till vuxna individer, ja helt enkelt överleva även om nyanser av andra drömmar också ibland kan få ett rum i min hjärna och hjärta. Kan det vara ett friskhetstecken eller bara en vana om att befinna sig i en overkligt sorgsen situation där sorgen inte får ta överhanden för då är jag illa ute.

Vardagen knackar på dörren och vi har börjat arbeta vilket går bra bara man har gjort första dagen! Jag kommer att fortsätta arbeta 50%.

Har satt upp en nytt mål under hösten som en hållpunkt på något kul , lite extra. Tror att det är viktigt för mig, så att den lilla planeringsmänniskan kan tänka, detta måste jag göra! Så har många månader gått igen och jag är strax inne på mitt 4:e år med min diagnos.

Röntgen ännu en gång 13 sep 2012.

Tänd ljus i höstmörkret!

Röntgen visar fortsatt stabila förhållanden!
Jag ser fram emot en sommar med familjen!
Skriver lite mer en annan dag då klockan är väldigt mycket helt plötsligt.... Ska jobba imorgon.
Ha det gott!

Trevlig midsommar till er alla!

Röntgen genomförd 18/6 och nu denna väntan på svar..... Kommer förhoppningsvis på tisdag 26/6 på läkarbesöket.

Vi inledde midsommaren  idag med sommarbuffe och besök på "Lilla midsommar" på hembygdsgården. Vi firade också min lillebror om blir ett år äldre.

Jag njuter av sommaren och att jag fär uppleva ännu en midsommar!

Lite info från mig!

Då jag i söndags tänkte att nu är livet nästan sig likt igen även om jag alltid har en inneboende rädsla för hur framtiden ska gestalta sig, så kommer det en kramp igen. Den var liten och det var länge sedan men dock en påminnelse om att livet är oerhört skört. Jag fick den då jag var på en av mina favorit aktiviteter, zumba........ Det gick nog obemärkt förbi för övriga "zumbianer". Analyser igen om vad som kan utlösa detta? Det är nog som läkarna säger fysisk och psykisk stress kan utlösa kramperna. Har gjort mycket och levt livet och det tänker jag inte sluta med men fick mig en tankeställare igen vilket innebär VILA HJÄRNAN dvs LIGGA NER PÅ DAGTID, VARJE DAG. Jag är ingen "vilomänniska" som ni vet så detta är oerhört svårt för mig. Jag har fortsatt min kortisonnedtrappning men har snart nått smärtgränsen vad jag kan acceptera då jag inte kan släppa tanken på vad flera anhöriga har uppgett till mig: Att deras närståënde blivit sämre då kortisonet inte intagits och sedan avlidit efter en tid. Jag har svårt att acceptera läkarnas sätt att se på det. Att det inte finns något samband mellan tumörtillväxt och utsättande av deras mirakelmedicin kortison.Jag vet att det inte är ett botemedel men kan det ha någon inverkan på att kanske svullnaden i hjärnan kan påskynda en negativ process? Jag har arbetat 50% nu och det känns ok! Vi har firat flera jämna födelsedagar bl a i Sälen, i slalombacken, 23 april då min käraste fylle 40 år! Några dagar innan fyllde min mamma 60 år. Jag är glad att jag fick uppleva detta. Nästa röntgen 18 juni. Ser fram emot en sommar med sol och många långa utedagar med barnen och min käraste!

Våren är här och ett svar som betyder livet!

Igår fick jag än ett gång SVARET som jag väntat på......... JA! Även idag kom det positiva ord från läkarens mun, idag en onkolog från Uppsala pga underbemanning i Falun. Röntgenbilden visar fortsatt stabila förhållanden och jag och de mina är lyckliga. Mattias och jag är oerhört slut efter dessa läkarbesök men vi var som alltid ut och firade med god lunch i dimma efteråt, men dimman lättade under kvällen som den brukar göra och då tror jag att vi är våra vanliga JAG?
Tänk om någon sagt till mig för 3 år sedan att var 2-3 månad ska du gå till en läkare som i stort sett kommer att säga: fortsatt stabila förhållanden eller döden närmar sig........... Det går inte att förstå när man är frisk vad detta innebär kanske inte när man är sjuk heller?

.... men nu är det fortsatt stabila förhållanden och hoppas att det så förblir länge

Nej nu är det kväll och imorgon arbete men jag ska berätta lite mer för er om läkarbesöket en annan gång.