kanske någon form av trygghet börjar infinna sig i denna obotliga diagnos?

Ja då har det varit läkarbesök igen. Tycker själv att jag varit lugnare inför detta besök. Har hela denna 2 mån period känt mig så "bra" med avsaknad av symtom från tumörerna, så jag har tänkt att det kan inte vara något???????? Men det är farligt att slappna av för mycket i denna kamp, då fienden kan slå till när man minst anar det. Det är nog därför det aldrig går att få ro (det är ibland i den situationen man kan tänka att "någon" prövar ens psykiska ribba)i denna sjukdom men det blir ett sätt att leva. Min glädje kvarstår då tillståndet är stabilt utan aktivitet i tumörerna även om jag hoppas på att ett under ska ske och min hjärna igen kommer att visa en "normal bild"! Läkaren småler när jag beskrev min motion och att jag provat att dansa Zumba, vilket var underbart (tur att man har hundratals aerobicspass i benen även om det var 15 år sedan jag dansade på det sättet). I dessa stunder tänker jag, hoppas att läkaren tänker, den här patienten kommer att klara detta mycket länge. Vardaglivet är igång med jobb och skola. Jag kommer att arbeta 25% denna höst och arbetsträna upp till 50%. Läkaren vill ta det mera easy än jag men jag går på hennes linje denna gång, för något måste de väl ha erfarenhet av eller ha läst i den 5 åriga utbildningen? Jag hade även denna gång följt såväl min seriösa som okulta ritualer. Röntgen igen i oktober.

Jag är själv med barnen denna helgen, myskvällar, god mat och lite bus.

Semester!

Även om jag varit sjukskriven under en lång tid och arbetat några månader så är det ändå skönt att vara ledig nu med famijen. Jag har njutit av sköna dagar med mina kära och tagit vara på dagarna även om det är mer vila nu i livet, än innan sjukdomen, då jag lever ett sundare liv idag där stressen är näst intill obefintlig! Visst har jag valt bort saker men det kanske kommer en dag då även detta får rum i min hjärna igen!

Jag har mått mycket bra dessa veckor och njuter av mina pojkar, stora som små som jag vet kan njuta mer än förra sommaren då jag vissa dagar inte mådde bra av cellgifterna. Tänk att när jag skriver ordet cellgifter så kommer en förnimmelse i kroppen av detta gift............ som jag vet kan vara min vardag imorgon men jag skriver som innan. Jag kommer aldrig att ge upp hoppet om att ett under ska ske och jag kommer alltid att kämpa för att klara denna hårda kamp.

Jag motionerar var annan dag och har ett mål att under hösten att påbörja en ny motionsform, får se om det går av stapeln.
Barnen har fått en studsmatta så jag har stutsat lite, det är nog effektiv eftersom liksom allt stutsar...........

Under semestern har vi gjort en del småutflykter och en längre resa till Skåne där vi var en v. Vi bodde i min svärmors lägenhet då hon bodde i sin stuga. Vi fick uppleva både cityliv och stugliv! På dagarna var vi på utflykter och badade i havet flera dagar. På kvällarna var det middag i svärmors stuga. Ystad är en fin stad där vi strosade en dag och åt middag på Store Tor, ett tips om ni kommer till Ystad någon gång. En dag upplevde vi min studentstad och tittade där jag bott. Visade dem nationerna och äldsta sonen verkade tycka att det var en häftig grej! Kanske kommer han en dag att få uppleva detta vilket man såklart hoppas som mor. Det som är mindre bra är att alkoholkonsumtionen är otrolig hög på dessa nationer och det är mindre bra.
Vi badade nedanför Zlatans hus (en stor badplats), hade en förhoppning att få se denna man som jag är imponerad av, även om hans sätt inte alltid är så bra inför media.
Att komma från det område som han gör och kan nu i stort sätt göra vad han vill (även om pengar för mig idag är obetydlig, men så har inte varit fallet). Då får man vara kaxig! Hans hus var mycket snyggt. Om du får vägarna förbi ta en titt på Limhamnsv. 44. Jag trodde att jag såg Zlatans fru och tyckte det var skoj till nästa dag då vi skulle bada, såg då att det var en provdocka som stod i fönstret.....

Har varit till stugan några gånger och njutit av sommarvärmen! Annars har vi varit väldigt sociala och träffat många vänner!

Kan hoppas på en sommar utan cellgift!

Ett primalskrik kan än en gång ropas ut!
På fredagen ringde läkaren från Falun som fått besked av Uppsala specialisterna att ingen aktivitet finns i dagsläget i tumörerna. Jag säger som tidigare, det känns skönt att veta att döden inte står i rummet bredvid inför semestern. Helt absurt att nu handlar glädjen om liv och död, inte om en semesterresa eller en exklusiv handväska som det gjort tidigare.
Motorn på vår bil skar i torsdags vilket såklart är ett stort problem i dagsläget rent praktiskt men det är ju en bagatell i förhållande till det problem familjen brottas med.

Om någon händig person vill köpa en volvo V70-03 utan fungerande motor för 10.000 så ta kontakt med oss.

Vi tillbringade hela lördagen i bilbutiker men är ännu utan bil.

Trevlig midsommar!

Röntgenbilderna måste granskas i Uppsala....

Här kommer ett livstecken från mig!
Det blir inte skrivet som tidigare sedan jag börjat jobba men jag uppdaterar er då jag har lite fakta att komma med.
Röntgen genomfördes den 8 juni som planerat och i måndags ringde min läkare mig och berättade att hon vill att specialisterna i Uppsala ska titta på röntgenbilderna. Detta har hänt flera gånger tidigare och det har inte varit någon förändring till det negativa men för mig är det nu en lång väntan på detta svar.....
Mina såväl seriösa som okulta ritualer följdes nogsamt inför röntgen.

Jag mår annars "bra" utifrån omständigheterna och har kunnat arbeta som planerat. Det mesta "rullar på" som vanligt även om vi vet att något inte "släppt greppet om mig" ännu.

På fm var jag på heeling och jag förundras varje gång jag varit där över dessa krafter. Jag vet att en del av er inte kan tro på detta, men jag som är en kvinna som älskar ordet evidens och dess betydelse är överbevisat inom detta område, då det gäller min hälsa! Jag får här lov att endast gå på beprövad erfarenhet. Prova en gång så tror jag ni slipper gäspa hi, hi!

Jag hoppas på en sommar med familjen utan cellgifter i kroppen.......

Njut av sommarkvällar!

Tack du underbara människa!

Igår kom en blomma till mig från en äldre kvinna. Den kvinnan har vad jag tror, haft stor betydelse i min skolgång, och att jag faktiskt idag håller en en medicine magisterexamen i X i min hand. Då jag slutade åk 3 sa denna kvinnan till mig att med din ambition och vilja kommer du nå dit du vill! Den motivationen som denna kvinnan gav mig trots bara 10 år fyllda, har jag haft med mig i livet och tänkt på då jag "kliade mig i huvudet" på tentor vid Lunds universitet. Hon har även gett mig en oerhört god start i skolgång och som jag tror följt mig till arbetslivet.
Tack du underbara människa för din omtanke! Jag tror texten på tavlan speglar hennes sätt att se på livet precis som hon förmedlade det till andra. Tavlan hänger i vårt vardagsrum så vi hela familjen dagligen uppmärksammar detta budskap som är så viktigt!

Röntgen igen 8 juni, vad tiden går snabbt.

Följ dina drömmar!

Påsklov i Sälen!

Vi är hemkomna efter ett snöfattigt påsklov i Sälen. Vi trotsade dock snösmältningen och korsade mellan lerpölarna i backarna!
Det blev tre dagar slalom och sedan bowling och bad på Experium (denna gången tog jag damernas omklädningsrum men hade istället en tre cm bred reva (då tyget förtvinat) i bikinitrosan så att säga uppifrån och ner bak, som jag såg då jag badat klart....... Ingen av mina grabbar hade sett det, typiskt. Tydligen ska jag skämma ut mig på detta badställe......
Det är verkligen familjesemester, minsta sonen bowlad för första gången och susade i badet ner för rutchkanorna med storebror som förebild. I slalombacken gläds jag av dem mina då vi alla susar ner för backen, ingen kan nog tro då de ser mig att jag har en elakartad och agressiv cancer som dessutom sitter i hjärnan.......
Jag kände mig mycket bättre än i nov då jag senast stod på skidorna, en oerhörd förändring till det positiva och jag hoppas att det så får förbli.

Tänk att jag fått en lön igen (25%), lite speciell känsla då det för ett år sedan kändes som en omöjlighet att detta skulle bli sanning (pga biverkningar från cellgift och strålning), men skam den som ger sig!

Har idag trappat ner på kortisonet eller vad ska man kalla det, kanske universalmedel...... Man kan må som en kung av det men vid nedtrappning blir det "abstinens" med yrsel (min svaga punkt), hjärtklappning och knäsvaghet vid fysisk ansträngning. Jag har nu en mycket liten dos mot vad jag förstått att jag haft (förstod det då jag pratade med min kära vän V:s sambo som är apotekare). Är lite rädd att ta bort denna medicin helt då jag vet att det har en avsvällande effekt på ev. ödem i min hjärna.

På torsdag är det läkarbesök igen men denna gång inget besked att vänta då jag fått mitt senaste röntgensvar.

Titta dig omkring, lev idag!

Fantastiskt!

Ännu ett glädjande besked från min läkare! Idag kom ett brev som jag trodde var tiden för läkarbesöket, som jag väntar på, men i brevet stod det att röntgen visar helt stabila förhållanden................
det kom spontant ett glädjetjut följt av tårar.
Ja det går inte att beskriva känslan då man krasst sagt får vet att döden inte kan stå i "rummet bredvid". Jag har nu klarat mig utan cellgift i 9 månader! Jag kan säga att det känns att kroppen börjar hämta sig mer och mer efter denna enorma giftdos.
Jag har under veckan utför så väl seriösa som okulta ritualer inför denna röntgen och besked, vilket blivit ett "tvång" inför dessa aktiviteter.

Firade med god mat tillsammans m familjen!

Jag har under v varit i kontakt med en man vars fru hade samma diagnos som mig. Vi har haft givande samtal.

Med risk att bli nedslagen av någon, men hur kan det vara så underbart att arbeta?!

Var glad för den du är!