VAD UNDERBART- arbete

Ja tro det eller ej men på fredag börjar jag arbeta 25% och det känns underbart! Jag har som jag skrivit tidigare alltid varit nöjd med min huvuduppgift i livet (vilket jag inte kan säga att jag varit de senaste 1 1/2 året) men resan har i dagsläget tagit en positiv väg och jag hoppas att det så förblir!

Jag har såklart tänkt många tankar innan jag tog beslutet att arbeta, tänk om jag om några veckor får beskedet att tumörerna rör på sig och jag behöver cellgift igen? Då är det omöjligt att arbeta hur mycket vilja man än har.
Jag hoppas på många arbetstimmar till i livet! (Detta är min egen önskan och inget krav har funnits från Försäkringskassan ännu, vilket är viktigt att skriva idag då det är sådan debatt ang cancersjuka och sjukpenning).

Röntgen måndag 4 april, jag har ingen ny läkartid ännu.

Tänk vad tiden "rusar iväg". Jag har arbetstränat 3 dagar/v 3tim/tillfälle och det har gått bra. Jag försöker motionera och hålla mig i trim och tänka på vad jag äter. Jag tror att det hjälper mig på denna färd som kommer att pågå hela livet. Om inte ett under sker och det måste jag tro!

Visst har jag huvudvärk och dagar med yrsel, men det är inte så varje dag.

Jag har också läst och haft mycket kontakter med sjukvården ang en fråga som jag drivit ang min vård, men de har ännu inte accepterat den önskan som jag har, men jag kommer inte att ge mig då jag vet att jag har laglig rätt, och ni som känner mig vet att jag är ganska envis. Nu har jag beslutet mig att gå utanför landstingets läkarkår och försöka lösa det på egen hand, via andra kontakter.
Det oroväckande med cancervården är att vi får olika behadling beroende på vilket landsting vi tillhör.

På helgerna har vi träffat vänner och familj och även sett en hel del hockey, senast i Nyköping under helgen!

En som älskar sina kära och livet!

I torsdags blev jag faster till en liten kille! Allt gick bra och det är vi väldigt glada för. Visst låter det gammalt med faster....... undra varför?
Barnen är glada att de fått en till kusin, de hade förslag på namn som både var seriösa och med lite skoj, yngsta sonen tyckte "gullfia". Då fick vi oss ett gott skratt!

RÖNTGENSVAR!

Idag fick jag beskedet efter att Uppsala studerat röntgenbilderna. Det ser stabilt ut och jag pustar ut 2 mån igen! Jag har svårt att ta att de inte ringer och meddelar utan att man måste jaga läkaren för att få svaret? Undrar när de ringer annars. Jag kommer aldrig sluta förundras över sjukvården i denna resa. Även om jag själv är en del av den som anställd och nu även patient. Jag är tacksam för att jag är i det kognitiva skick som jag är och har ork att ifrågasätta och ha synpunkter på den vård jag får.

Tack H för gott samtal idag!

Imorgon blir det jobbet igen!

Ha en bra Alla hjärtans dag!

Jag har fortfarande inget besked från Uppsala......... Det är tur att jag fyller mina dagar, annars hade väntan blivit olidlig.

Igår då min yngsta son och mormor bakade en kaka lyssnade jag på dem och hör då sonen säga: -Men mormor vad mycket socker, då tappar vi ju tänderna på eftermiddagen. Barnen ger en många goda skratt varje dag, BARNEN ÄR LIVET!

Or ask your mom!

Idag då min äldsta son köp en ny tröja frågar jag honom vad det står för tvättråd, han svara då:- Or ask your mum. Jag lägger ut ett gapskratt och tycker han är rolig men det står så i tvättrådet! VAD DÅ UNGDOMSKLÄDER!

En tumör borta!

Det känns helt otroligt men en av tumörerna (en av de mindre) är borta enligt läkaren i Falun och röntgenläkaren. Denna gång fick jag se röntgenbilderna själv då jag begärt detta. Jag vet inte varför men jag har ändå svårt att tro det, kanske för att de ger olika budskap vid varje tillfälle om lokalistation av tumörerna osv.
Bilderna har nu länkats till Uppsala för att de ska kolla på ett område på 1mm i en av tumörerna, Falun tror dock inte att det är någon aktivitet. Jag är såklart glad men kan inte pusta ut förrän beskedet kommer från Uppsala. Ja, det blev en VÄNTAN även denna gång......

Röntgen genomförd!

Idag har jag varit på röntgen igen inför kommande läkarbesök, den 7 feb.
Den otroliga väntan har återigen påbörjats. Tur att livet erbjuder aktiviteter så det inte betyder att jag sitter och väntar även om de studer som finns till eftertanke är obeskrivligt jobbiga.

Än en gång har jag tagit hjälp av de människor som utfört goda ting för mig tidigare, jag har fått heeling, den kvinnliga pastorn har bett böner för mig och jag har utfört för mig div ritualer som jag nu inte kan avsluta då det hitintills har medfört positiva besked.

Jag har nu börjat åkt till mitt arbete 2 fm/v vilket känns oerhört bra. Jag har såklart en förhoppning om att dessa timmar ska bli många fler/v!

Livet med familjen "rullar på"!