Tänk att det gått över en vecka sedan jag fick beskedet. Dagarna flyter på trots att jag fortfarande är hemma. Idag har jag varit till jobbet en sväng. Det var skoj och det är skönt att jag inte blev lika trött som tidigare då jag varit där. På något sätt blir det så känslosamt då jag är där. Måste fälla en tår då jag åkte därifrån, Tror att det blir så uppenbart då jag är där att jag aldrig skulle klara en arbetsdag i dagsläget men jag har bestämt att jag ska åka dit 1 ggr/v och sakta men säkert känna mig för. Om jag klarar det med framgång (dvs att jag kan utöka tiden) är det i min värld en biljett på att detta kommer att gå vägen!
Har under veckan varit hos min samtalskontakt i Falun, det är alltid bra. I dagsläget har jag träffat honom 1 ggr/mån vilket fungerat bra. En del ämnen "ältar" jag varje gång och det kommer nog att förbli så, då jag aldrig kommer att acceptera att jag drabbades av denna fruktansvärda cancerdiagnos. Andra ämnen kommer jag vidare i och det är väl tur..........
Idag då jag gjorde iordning mig på morgonen sa minstingen: -Mamma vad fin du är! Ska du på hockey? Då vet ni vad vi gör mestadels på helgerna nu.
Det snöar i Säter nu, känns lite tidigt.
Välkommen!
12 år sedan
Här har också hockeysäsongen kommit igång med allt vad det innebär. Blir ett litet träningspass för mamman också att greja med TVÅ grabbars skydd och skridskor, puh!
SvaraRaderaVad skönt att få komma igång lite smått, tror du kommer fixa det bra! Och skönt också att fokusera på något annat än sjukdomen, man har ju en annan roll i sitt arbete som tur är. Önskar dig lycka till med det om du kommer igång inom snar framtid!
Varma höstkramar till dig och din familj!