Midsommar

Den 5:e kuren med cellgifter är nu också avslutad. Biverkningarna var hemska den 4:e och 5:e dagen men tonade istället ut snabbare..... Har sysselsatt mig med några småprojekt, handling och lite annat pyssel i trädgården. I torsdags var jag hos min samtalskontakt för 10.e gången. Vi har nu ett uppehåll under sommaren och träffas igen i augusti.

I vår stad firas midsommar på hembygdsgården dagen före aftonen, och kallas Lilla midsommar. Det var mycket folk och dans, pilkastning och fiskdamm! En tradition som vi "gått till" sedan vår äldsta son var liten.

Kortet är taget på midsommaraftons fm då ingen mer än minstingen och jag var där! (Tog en repris av gårdagen).

Midsommarafton firade vi med familjen N. Vi gjorde en utflykt till Torsång där många båter trängdes i älven. Det var div. fordon i vattnet. På kvällen grillade vi och åt midsommartårta.


Under gårdagen var det grillning med mamma, pappa, bror och svägerska. Min bror som fyllt år firade vi med ett litet bidrag till något stort.........

Käraste har varit sjuk men nu hoppas VI på tillfrisknande då vi har 6 v ledigt tillsammans.

Den sjunde dagen.....

Boken har legan på mitt nattduksbord sedan förra sommaren då jag köpte de. Har nu känt ett behov att läsa boken som till synes enkelt förmedlar det svåraste av allt: Kunskapen om hur det är möjligt att överleva och leva livet trots att det finns tillfällen av tvivel, och då den kanske största av sorgerna drabbar en........
Boken är uppdelad i kapitlen: Ödmjukhet, Människans uppgift, Etik, Sökandet efter sanningen, Visdom, Kärlek, Den sjunde dagen..... Namnen på kapitlen ger en känsla av bokens innehåll. I kapitlet om kärlek skildrar han kärleken till våra barn som kanske är den starkaste känsla en individ kan uppleva gentemot en människa. Han beskriver också Sorgen som är baksidan på kärleken.
Jag träffade en vän för några år sedan. Vi hade inte mötts på många år. Vi började samtala om livet och efter en stund hör jag mig säga: -Jag har nog inte haft tid att fundera sedan gymnasiet. Hon ler och berättar att hon funderar över livet varje lördag fm. Jag imponeras men har aldrig lagt någon mer vikt vid det. Boken ledde mig tillbaka till detta möte. Jag har aldrig varit någon grubblare och kommer nog aldrig att bli det men boken gav mig visdom!
Kanske ingen semesterläsning men värd att läsa vid rätt tidpunkt i livet.

Stockholmshelg och påbörjande av cellgiftskur nr 5

I lördags åkte vi (familjen) till Stockholm! Vi var på Skansen där barnen träffade sina kusiner (riktiga) så ni inte tror att de var aporna, men vi såg dem också.
Det var kalla vindar på Skansen men uppehåll med undantag av en skur. Det var mycket folk där då det var drop-in bröllop. Vi åt lunch på Soliden bland många andra. Efter en dag på Skansen blev det en hamburgare, godis och ett skönt hotellrum. Vi bodde på FREYS mitt i city (har alltid tyckt att de sett så bra ut då jag varit i Stockholm) och denna gång blev det övernattning där!
På söndagen blev det Slottet, Gamla stan och Haga slott, så vi har känt av bröllopsfebern denna helg. En mysig helg med familjen.



Här åt vi lunch i Gamla stan, värt att prova, Mäster Olofs Gården.

På måndagen gav sig en kramp tillkänna. Tror att det är helgens stimuli och inträdet av cellgiftet i kroppen som visade sig, som jag alltid sagt:-Jag ser det som ett bakslag..........

Påbörjade igår cellgiftskur 5 och biverkningarna börjar denna gång redan ge sig tillkänna, det är illamående, yrsel och någon form av talsvårighet dag 2 i kuren. Har känt detta under alla kurerna dag 2-4. Tur att det försvinner! Mina värden hade för första gången sedan okt. börjat "dala". Jag hoppas att jag kan få kur 6 utan längre uppehåll än väntat (i juli). Det är ju så att värderna måste ligga inom vissa normer för att man ska få påbörja en kur. Jag har nog glömt hur det känns att känna sig "ren" helt utan cellgift i kroppen. Jag hoppas att jag kommer att känna mig mycket "frisk" från cellgifter till hösten........

Idag var jag till Torsång och köpte blommor, vad fin handelsträdgård de har! På kvällen var det fotboll för sonen. De förlorade tyvärr men de får ta nya tag till lördag.
En kvinna ringde mig från försäkringskassan idag (har inte haft någon komtakt med dem innan mer än att jag fått mina utbetalningar) och berättade att hon är min handläggare. Vi hade ett ganska långt samtal. Sjukpenningen är ju uppe mycket i media, så visst finns det tankar runt omkring detta.

Sommarlov!

Sommarlovets första dag vilken firades med en Falutur för min äldsta son, mamma och jag. Sommarlovskillen intog Bankens special hamburgare och shoppade lite. Nu på kvällen är det fiske som gäller för honom och käraste. Jag kan själv känna igen känslan av den lååååånga ledighet man hade framför sig. Tänk alla sommarlovsdagar med bad, cykling (C kom du ihåg vad vi cyklade?), glass och sem med familjen. Nu vill man ge sina barn många positiva minnen av sommaren!

Idag har jag varit hos min samtalskontakt i Falun. Har gått där 9 tillfällen så om två veckor då jag haft det 10:e samtalet kommer vi ha en utvärdering och sedan ha ett uppehåll under sommaren. Kommer att återuppta kontakten under hösten, dock kanske lite mer sällan beroende på mitt fysiska mående. Skulle jag känna mig sämre tror jag att jag är behov av samtal oftare.

Våran minsting vill vara ute hela tiden(ha foppatofflor och shorts) vilket är positivt! Han är nöjd med att cykla i vår Skogspark hela dagarna med sin vän J. Vi andra gör gärna några utsvävningar utanför parken!

Grillhelg med social samvaro!

I fredags var jag till mitt jobb för andra gången! Det kändes bra även om jag också denna gång blev trött efteråt. Det är skoj att träffa arbetskamraterna och det känns som någon form av normalisering då jag är där. På em kom pappa och hjälpte oss att bygga några stöd till våra björnbär och pioner.

Lördagen tillbringades i Säterdalen där vi tittade på djuren och minstingen lekte på lekplatsen. Det var mycket folk. Alla vuxna och barn förundrades över en huggorm som låg och solade och inte brydde sig i någon. Vilken idyll Säterdalen är, tror inte riktigt att vi förstår. Annars var vi i trädgården och satt några kryddor och en blomma, vit löjtnantshjärta. Det får bli en symbol på gården, av käraste och mina 20 år tillsammans! Kvällen tillbringade vi med grillning hos familjen N. Barnen har relaxat på deras spa hela helgen så de är trötta nu.

Idag har vi också varit utomhus men slappat lite mera. Det blev även grillat till lunch idag, GOTT. Mamma och pappa kom och fikade (de hade god rabarberkaka med sig). Äldsta sonen klippte sig och kom fram till skolavslutningen. På kvällen gjorde han kvällsmat till oss. Vi är imponerade! Kvällen avslutades med en film, Sherlock Holmes. Den var bra!

Ännu en gång kan jag och familjen pusta ut......

Idag var jag på läkarbesök i Falun och fick beskedet att mina tumörer "står stilla" vilket jag är mycket nöjd med! Samtalet med läkaren var mycket givande och det kändes som han var hoppfull. Beskrev lite om tiden efter denna behandlingsperiod och vad de mer kan ta till om tumörerna skulle börja växa igen. Han gav mig info igen att min unga ålder ger mig bättre förutsättning att klara detta, även om man inte bör få hjärntumör i så unga år, egentligen aldrig. Nästa läkarkontakt blir i Uppsala i aug. Mitt liv kommer att kontinuerligt bestå av dessa kontroller vilket är plågsamt, en otrolig psykisk påfrestning, men jag vill också veta.
Jag går på nedtrappningsschema på kortisonet vilket är märkbart i kroppen. Det positiva är att jag klarar detta även om det är biverkningar på nedtrappningen precis som på insättningen av detta mirakelmedel......

Efter dessa läkarbesök är min käraste och jag som två zombies, vi samtalar inte så mycket timmen efter beskedet. VI ÄR SÅ LYCKLIGA SÅ DET FINNS NOG INTE ORD! Idag då vi kom till Staberg för att äta lunch började samtalet ta form, då vi förstod att vi kan njuta av sommaren! Min läkare gjorde mig än en gång medveten om det så viktiga, då han sa:- "Vilja du måste leva i nuet!" Jag har ju blivit bättre på det men det är inte alltid så lätt då man är en riktig planerare.

En sak som jag funderat över är att under förlossningen då jag födde vår yngsta son hade jag liknande kramper i vä ben som gick ut i tårna (som vid insjuknandet). På förlossningen trodde de att något låg i kläm men symtomen tonade helt ut först efter 3 månader (kan det varit en svullnad i hjärnan som bildades runt tumören under förlossningen som sedan gick tillbaka?). Jag tror att jag hade tumören redan då. Min läkare sa idag att så kan vara fallet men att tumören då förändrats i karaktär till mer agressiv den senaste tiden (det finns saker som tyder på det på röntgen och hur jag reagerat på behandlingen). Det som är en tröst är att de inte kunnat göra något mer då pga lokalisationen av tumören. Jag tror själv att det varit svårare att ta detta svåra besked med ett spädbarn även om det alltid är fruktansvärt.

Idag efter lunchen i Staberg blev det glass i Torsång. Det är en underbar plats. Jag gick även in i kyrkan för att hämta kraft.