Tiden går och inget svar.............

Veckorna går snabbt trots att man inte går till något arbete även om jag så önskar. Jag har ännu inte fått något svar från röntgen, en lååång väntan. Kanske han ringer idag????

Har träffat en intressant kvinna som min kära vän K förmedlat till mig. Jag kommer nog att möta henne flera gånger och jag skriver om det då!

Förra onsdagen var jag till min samtalskontakt i Falun. Det känns alltid bra. Jag har inte varit där på ett tag pga ett återbud från honom. Annars lite handling i Falun, mat, höstblommor och lite "nyttosaker" till barnen typ (får man skriva typ och vara över 30?) fingervantar.

För ca 2 v sedan vaknad jag med en annorlunda känsla på halsen. Jag har haft struma sedan ca 10 års ålder som det tagits prov på men det har aldrig varit något farligt enligt läkarna. När jag blev vuxen har de flera gånger frågat mig om jag velat ha medicin av kosmetiskt skäl, men jag har tackat nej då det är ett livslångt medicinerade. På lördagsmorgonen var struman borta dvs sköldkörteln var så förminskad att jag häpnade. har aldrig sett ut så i vuxen ålder på halsen (till det bättre). Kan mina mediciner har påverkat detta? Har haft funderingar kring detta då sköldkörteln är öppningen till hälsan enligt naturläkarna. Har även frågat onkologen och han svarade väl med att den har en viktig funktion men inte att det skulle ha något samband med sjukdomen. Jag ser det såklart som ett tecken på att allt kan inträffa i kroppen så även tumörers försvinnande............


Jag skrev tidigare om chakrastenarna som jag fått i present. Jag tror på dem och använder mig av dem.
Röd Jaspis, Hjälper dig att vara här och nu.
Oxöga, förstärker trygghetskänslan.
Tigeröga, fförstärker självkänslan och beslutfattandet.
Citrin, glädje, styrka och beskydd.
Rökkvast, rensar bort negativa energier och tankar. Hjälper dig att se ljuset i mörkret. Det är fram för allt denna som jag är i behov av och tar till mig.

Idag har jag träffat en kvinna som också har cancer men i en annan form. Vi hade mycket att samtala om och det var ett trevligt möte!

Sålde precis en lära gå vagn på blocket, tänk vad jag sålt saker där. Men jag har en hel del kvar som jag skulle kunna sälja, om jag fick bestämma över hemmets föremål som inte används.

VÄNTAR på att "han" ska ringa".......................................

Uppsala tor med röntgen

Idag genomfördes denna spec röntgen i Uppsala. Hade fått information innan att det skulle ta mellan 1- 1 tim 30 min. Tänkte att det var länge, men det tog 1 tim och 15 min. Endast iklädd sjukhus skjorta, trosor och strumpor låg jag där igen i detta bankande ljud. Hade radion på i hörselkåporna men ibland hördes inte musiken pga av det höga ljudet från apparaten. Ett märkligt ljud med obehag men ändå tror jag att jag somnade en stund. Halva tiden tog de bilder utan kontrast i blodet och halva tiden sprutade de kontrast in i blodet. Idag började det klia på näsan och jag försökte finna en lösning på hur jag skulle kunna klia..... Det gick inte.
Ett av minan smycken försökte jag ha på mig av "misstag" men det gick inte. Kändes inte bra att ta av det. Inget smink får man ha på sig under röntgen. Precis som jag skulle behöva det..... Tänk att det är metallpartiklar i mascara som stör bilderna.
Inför varje röntgen och läkarbesök har jag fått ett par strumpor att ha på mig, av min kära vän M så väl idag. Fick dem på posten igår då hon är bortrest. Vi är skrockfulla i detta.

En lunch på stan med käraste. Mycket politik på stan. Besökte en elegant provhytt med ringklocka då hjälp så behövs. Stiligt och häftigt! Tänkte göra ett litet bus då käraste var där inne, men skärp dig Vilja. Jag kan ju vara ganska busig även om jag alltid har valt mina tillfällen, som jag brukar säga till käraste:- Även fina damer..................... (lämnar öppet för tolkning).

Uppsala är en vacker stad men jag kan tyvärr inte njuta då min känsla av biverkningar av cellgifter och strålning ger sig tillkänna när vi närmar oss city.

Nu är det väntan igen.......... på ett svar från läkaren.

Igår var jag på föräldramöte. Det kändes skönt att jag varit där och att jag klarade det utan yrsel.

Tid för röntgen

Igår ringde en ssk från Uppsala och meddelade att jag ska få utföra röntgen hos dem på fredag. Jag måste få denna omgång klar nu, veta att det "står still" och om det skulle vara något annat så måste en behandling igång snarast.

I måndags fm gjorde en kramp sig tillkänna igen. Min mamma och svägerska som iaktog mig sa att om de inte vetat det och jag inte sagt något hade det gått dem obemärkt förbi. Det känns bra att den blir mindre för varje gång hittils och jag hoppas att det får förbli så.

Har fått en chakrapåse av min kära vän M, skriver lite mer om den sedan.

På fm blir det en promenad!

Läkarsamtal

Klockan 18,30 ikväll ringde läkaren från Uppsala och meddelade att de haft mina röntgenbilder och röntgenfilmer uppe på konferens under gårdagen. De kan inte klargöra vad som är ärrbildningar och vad som ev skulle kunna var tumöraktivitet. Jag kommer därför få åka till Uppsala igen och göra en röngen, för läkarna i Uppsala vill ha ännu finare bilder för att kunna säkerställa ett resultat. Så det blir väntan igen på röntgen och åter på samtal ifrån honom. Det är nog värt denna väntan då jag känner att jag är i TRYGGA HÄNDER.

Käraste och jag sitter bredvid varandra med varsin dator. Det kanske är som äldsta sonen sa då vi i helgen köpte en ny dator. - Förstår ni att det är ett stort steg för mänskligheten då familjen X köpt en ny dator.

Ett dygn på lasarettet

I tisdags insjuknade jag hastigt med feber och ont i ryggen då jag andades in. Då feber steg till 39,6 på några timmar tog jag kontakt med Falun dit jag är hänvisat att ringa kvällar och helger om jag skulle få feber över 38 eller känna mig allvarligt sjuk. De (ssk) i luren hänvisade mig till mottagningen där jag går, kommande morgon. Då jag ringde och pratade med en ssk på "min" avd säger hon att hon ville rådgöra med en läkare. Läkaren ringde inom kort och sa att jag genast skulle åka in till akuten och att hon meddelade att jag var påväg. Hon ville utesluta propp i lungan. Det kan inte vara möjligt i min kropp i dagsläget. Ska man inte få någon förvarning numera på livshotande tillstånd? Väl inne på akutrummet i n Falun blev det EKG, div. prover och en grov nål i armen (som alla ssk, sedan kommenterade -vad hade tänkt ge dig?) Proverna visade på infektion men det är tydligen också indikation på propp. En röntgen utfördes på kvällen och jag hoppades på att få åka hem men det blev en natt på Falu lasarett. Jag är glad över att jag inte mår dåligt av att vara ensam i dessa situationer. Det jobbigaste är då jag pratat med barnen i telefon, det går helt enkelt inte att skärpa sig. Det måste bli ett "STORGRÅT" inte för att jag är borta för kvällen utan om jag skulle vara borta för alltid........ Dessa situationer blir såååå känslosamma och det går att skärpa sig tills samtalet är över men inte en sek till.
Det kändes inte bra med propp misstanke, för så mycket förstår jag av den medicinska vetenskapen, att börjar det tillstöta dyrlikt är det inte bra.
På fm kom käraste till mig, det är tur för det blir på em som nästa röntgen utförs.
Den överläkare som gick rond trodde inte på propp det förstår jag fast han aldrig sa det rakt ut. Käraste och jag hann prata många timmar denna fm utan att bli avbrytna. Det är bra. Lunchen på lasarettet är däremot inte bra....... Hur kan man servera kokt falukorv? Men det kanske är samma sak som när mina barn säger att de aldrig ätit fiskpinnar och fröknarna tittar....... Alla äter ju inte samma som min familj det har jag förstått för länge sedan...... Väl röntgen som tog 36 min, där låg jag i apparaten....... Ett svar kom snabbt och det var ingen propp. Äntligen fick jag åka hem. Det var väl en viros som de uttryckte sig, alltså en virusinfektion vilket jag är oerhört tacksam för.
Vad skönt att hålla sina barn och käraste får också vara med på ett hörn.

Genomförd magnetröntgen

Igår röntgen i Falun, nu en väntan igen på svar. Undersökningen gick bra men här igen är det inget för dem med cellskräck. Ljudet är oerhört högt men de sätter på musik för att distrahera bort detta ljud och sedan körs man in i en "tunnel". Jag blundade hela tiden för att inte utsätta mig för att några negativa känslor skulle infinna sig i denna situation. De är tillräckliga ändå, då tänker jag relaterat till min och familjens situation.

Har också under veckan handlat lite kläder som jag var i behov av. Hade tänkt att köpa ett par jeans men då inte midjemåttet efter vårens kortisonbehandling/nedtrappning nått sitt ursprung blev det inga. Jag ska ner ett midjemått/vidd för att nå min vanliga storlek. Om jag köper en vidd större kanske jag accepterar att "svälla ut", inte bra, därför blev det inga jeans.

För att hjälpa midjemåttet blev det en låååångpromenad på ca 8 km med min kära vän M. Vi gick vår gamla vända, som vi förr gick 5 ggr/v. Tycker att vi var i bra form även om vi hade långt ifrån topptid. Måste byta batterier i min stegräknare så jag uppnår mina dagliga mål med stegen.