Ett dygn på lasarettet

I tisdags insjuknade jag hastigt med feber och ont i ryggen då jag andades in. Då feber steg till 39,6 på några timmar tog jag kontakt med Falun dit jag är hänvisat att ringa kvällar och helger om jag skulle få feber över 38 eller känna mig allvarligt sjuk. De (ssk) i luren hänvisade mig till mottagningen där jag går, kommande morgon. Då jag ringde och pratade med en ssk på "min" avd säger hon att hon ville rådgöra med en läkare. Läkaren ringde inom kort och sa att jag genast skulle åka in till akuten och att hon meddelade att jag var påväg. Hon ville utesluta propp i lungan. Det kan inte vara möjligt i min kropp i dagsläget. Ska man inte få någon förvarning numera på livshotande tillstånd? Väl inne på akutrummet i n Falun blev det EKG, div. prover och en grov nål i armen (som alla ssk, sedan kommenterade -vad hade tänkt ge dig?) Proverna visade på infektion men det är tydligen också indikation på propp. En röntgen utfördes på kvällen och jag hoppades på att få åka hem men det blev en natt på Falu lasarett. Jag är glad över att jag inte mår dåligt av att vara ensam i dessa situationer. Det jobbigaste är då jag pratat med barnen i telefon, det går helt enkelt inte att skärpa sig. Det måste bli ett "STORGRÅT" inte för att jag är borta för kvällen utan om jag skulle vara borta för alltid........ Dessa situationer blir såååå känslosamma och det går att skärpa sig tills samtalet är över men inte en sek till.
Det kändes inte bra med propp misstanke, för så mycket förstår jag av den medicinska vetenskapen, att börjar det tillstöta dyrlikt är det inte bra.
På fm kom käraste till mig, det är tur för det blir på em som nästa röntgen utförs.
Den överläkare som gick rond trodde inte på propp det förstår jag fast han aldrig sa det rakt ut. Käraste och jag hann prata många timmar denna fm utan att bli avbrytna. Det är bra. Lunchen på lasarettet är däremot inte bra....... Hur kan man servera kokt falukorv? Men det kanske är samma sak som när mina barn säger att de aldrig ätit fiskpinnar och fröknarna tittar....... Alla äter ju inte samma som min familj det har jag förstått för länge sedan...... Väl röntgen som tog 36 min, där låg jag i apparaten....... Ett svar kom snabbt och det var ingen propp. Äntligen fick jag åka hem. Det var väl en viros som de uttryckte sig, alltså en virusinfektion vilket jag är oerhört tacksam för.
Vad skönt att hålla sina barn och käraste får också vara med på ett hörn.