Han gav mig hopp om att få se barnen växa upp!

Så satt jag där igen i väntrummet med min käraste, en väntan i kanske dödens väntrum, för det är så det känns innan detta besked kom, som även denna gång var positivt. Idag var läkaren försenad 40 min så då höll det på att bli riktigt jobbigt. Fick idag träffa min första läkare jag hade i Falun då jag insjuknat. Han var riktigt glad för min och familjens skull att jag är i detta skick. Ja, han tror att vetenskapen gett detta resultat men jag tror också på andra krafter som inte läkarvetenskapen råder över. Jag har valt att inte delge dem detta pga att han tror att jag är en kvinna av evidensens ståndpunkt och jag låter det så förbli i dagsläget. Jag tjänar inget på att i dagsläget delge det då han aldrig skulle kunna säga något annat än okult pga etiska skäl vilket jag har full förståelse för.

Ja, denna läkare som jag tidigare gråtit många tårar inför och hatat, tror jag nu en smula på?! Han är den som lyssnat och "trott" på mina små antaganden och sett mig som dåligast och nu mycket pigg. Han är också den som svarat mig ärligast om prognosen men också den som gett mig ljusglimtarna om hopp om att se barnen växa upp vilket han också gjorde idag. Idag grundar han det på att jag inte fått något tumörrecediv på 2 år och 3 månader och att jag inte haft någon behandling under lång tid. (Ofta kommer recidiv tidigt efter behandling eller under behandlingen).Jag han är nog lite bra denna M. Han berättade att jag kanske kommer att få träffa olika läkare (har träffat dem) framöver pga deras underbemanning och jag säger att det är ok. Han har svårt att hålla den professionella hållningen då jag tillägger att bara röntgenläkaren kan läsa av svaret rätt så är jag nöjd (har tänkt många gånger, tänk om de missat något). Ser att han ler då jag ser honom i profil sittande vid datorn. Denna kvinna........... Hoppas att han tänkte:- Hon har bestämt sig för att överleva!

Är fortsatt sjukskriven 75% och kommer att arbetsträna upp till 50% from januari om jag mår som jag gör nu! Läkaren säger att jag måste vara nöjd för det är otroligt att jag jobbar, och att jag måste tillåta mig att vara nöjd på den nivån jag är nu. Där har vi olika mått på vilket mål som ska sättas precis som då det gäller mitt kortison.

Jag förstår medicinskt att jag bör trappa ner lite mera på kortisonet men jag vet också pat som fått recidiv då kortisonet satts ut. Läkarna påstår att det inte finns något samband och att det skulle vara slumpen, vem vet? Jag sa till min läkare att jag kan inte göra det i dagsläget och fick ta eget beslut om detta. Kanske kan jag gå med på 1 tab.????????????? Om någon ute i världen kan svara på det är jag tacksam!

Köpte lite julklappar till mig själv för att jag "lyckats" att inte dö hittills.

God Jul till er med värme från mig!

Sälen, Advent och kommande röntgen/läkarbesök

Det var ett tag sedan jag skrev men livet rullar på och det känns skönt att skriva dessa ord. Även om jag hela tiden påminns om att något flåsar mig i nacken och gör sig tillkänna på det ena eller andra sättet, så är det fortfarande jag som ligger först, och jag tänker fortsätta leva livet fullt ut med tron, kampen och hoppet om att "någon" kan hjälpa mig ur denna situation en dag!
I helgen har jag verkligen fått känna på att leva livet fullt ut med familjen, då vi tog våra första åk för säsongen i Tandådalen. Ja, helt enkelt superkul även om underlaget inte var det bästa men vi stod där som 4 nördar i liftkön och väntade på vår tur för att sedan trängas i liten backe ner, hi,hi! Vi var även på Experium och badade och bowlade, alltid lika kul att tävla med varandra om div. Det är skönt att vara i stugan en helg och göra aktiviteter tillsammans men även bara vila........
Ser fram emot nästa färd mot fjällen!

Advent knackar på dörren och jag har alltid älskat denna tidpunkt på året, i dagsläget är jag tacksam för att jag får uppleva ännu en advent!
Fortfarande kan jag tänka, nu måste jag vakna upp ur denna mardröm men uppenbarligen är det sanningen..........

Som alltid utför jag aktiviteter för att stärka min kropp och själ och hoppas att det ska ge medvind, till ett långt liv med mina nära och kära!

Röntgen 6 dec därefter läkarbesök 16 dec.

Trevlig Advent!

Röntgensvar efter 1 dygn!

Mobilen ringde på arbetet och visade hemligt nummer och då är det oftast ett landstingsnummer. Ibland kan det vara en kollega men jag var ju på jobbet..... Ja det var min läkaren, mitt hjärta slog många slag på kort tid innan hon sagt orden:- Det ser stabilt ut! Vilket på deras språk betyder, ingen förändring sedan sist. Jag satte mig ner på mitt lilla kontor och grät en stund och därefter kom fysiska symtom som frossa, kissnödig, kall om händer, torr i munnen och darriga ben. Ja det är väl så när man får veta att döden inte heller denna gång är nära stående?!
Har träffat min kära familj under helgen och fram för allt också min goa brors son!

Innan röntgen utfördes mina sedvanliga rutiner!
Helt otroligt att svaret kom på ett dygn?!

2 år ikväll sedan jag insjuknade

Två år av sorg och förtvivlan men ändå med mod, hopp, tro och kamp.
En tvåårig resa som lärt mig vad livet kan ha att erbjuda av ont och gott. Även om jag fortfarande ser sjukdomen som enbart ont måste jag ändå säga att jag lärt mig oerhört mycket på div områden (som jag helst skulle viljat vara utan). Jag kommer aldrig att acceptera denna sjukdom men kanske att jag en dag kan leva med att inte känna oro inför den varje dag?????????

Inga mer kramper har gett sig till känna!

Mys i höstmörkret!

Där fick tryggheten sig en smäll..........

Efter en längre tids lugn kom så en kramp utan förvarning fysiskt, än just minutrarna innan den gav sig till känna. Det känns psykiskt som ett oerhört bakslag då jag nu hade uppnått mina självuppsatta mål efter sjukdomens inträde (trodde att den var på utträde).
Krampen kom då jag var på Ica och handlade med full kärra, själv. Röck åt mig en festis och trodde jag skulle kunna häva yrseln som kom initialt, om det varit ett blodsockerfall, vilket det inte var. Satte mig på huk vid hundmaten, för där är det lite folk, och krampen (i arm och hand) kom, kanske höll i sig i 10-20 sek och var sedan förbi......... Tror inte att någon på affären noterade det, men vet inte. Som vid övriga kramper var jag som vanligt efter den utmynnat och jag betalade. Då jag sansat mig väl hemma var jag tvungen att kolla att jag hade ett kvitto så jag betalat, var nog lite chockad....

Jag har åter igen taggat ner tempot (som ökat) och aktiviteterna och åter gått ner till mina 25% på jobbet (har arbetstränat upp till 50%), får ransaka vad jag ska göra.
VARFÖR, NÄR LIVET ÄR SÅ UNDERBART?
Min kära vän sa till mig, du behövde nog detta för att tagga ner och det är säkert rätt?!
Många tankar rör sig och krampen får inte bero på någon aktivitet i hjärnan. Senaste krampen var för ett år sedan precis. Är det slumpen som gjort att jag blev sjuk i sep 09, krampade ca 1 ggr/mån till sep 10 och sedan lungt ett år och nu i sep 11 kommer en kramp???????
Det är såklart fruktansvärt för min familj och många tankar börjar snurra.....

Jag vet och förstår vetenskapligt att jag klarat mig mycket länge i "gott"skick" med denna fruktansvärda diagnos men hoppet, tron och kampen kommer jag aldrig ge upp.
Återigen har jag förstått att mitt fysiska tillstånd då jag blev sjuk och att jag nu motionerat regelbundet dvs många gånger i veckan har hjälp mig och kommer så att göra! Dansade zumba i söndags kväll och det gick bra därför hoppas jag på att detta var en engångsföreteelse.


Röntgen (planerad) 13 oktober sedan den fruktansvärda väntan på svar..........

Intressant fakta om lakris!

Fick denna länk idag av min VÄN! Tack för informationen!

http://www.nyttigt.eu/lakrits-ar-godiset-som-anvants-som-medicin-sedan-urminnes-tider/

Trevlig helg!

Kan detta vara möjligt?

Jag har haft huvudvärk några dagar men den har nu släppt. Huvudvärken är av den graden att 2 alvedon inte kan bota den för en stund utan det är något annat som måste till. I samband med detta är jag åksjuk och vill kräkas. Som sagt var det är inget nytt utan det har jag haft sedan behandlingen från och till. Ibland sitter det i några dagar och ibland en vecka. Det som jag tror hjälper är dessa lakrisnappar. Det hjälper inte med en "napp" utan det måste till 10 st eller mer. Kan det vara möjligt? Vad innehåller dessa för "drog"? Jag kom på det i våras då jag åt några då jag hade denna huvudvärk och den tonade ut............... Jag har sedan testat flera gånger och det har inte slagit fel- BOTAD denna gång i huvudvärken! Är det inbillning?

kanske någon form av trygghet börjar infinna sig i denna obotliga diagnos?

Ja då har det varit läkarbesök igen. Tycker själv att jag varit lugnare inför detta besök. Har hela denna 2 mån period känt mig så "bra" med avsaknad av symtom från tumörerna, så jag har tänkt att det kan inte vara något???????? Men det är farligt att slappna av för mycket i denna kamp, då fienden kan slå till när man minst anar det. Det är nog därför det aldrig går att få ro (det är ibland i den situationen man kan tänka att "någon" prövar ens psykiska ribba)i denna sjukdom men det blir ett sätt att leva. Min glädje kvarstår då tillståndet är stabilt utan aktivitet i tumörerna även om jag hoppas på att ett under ska ske och min hjärna igen kommer att visa en "normal bild"! Läkaren småler när jag beskrev min motion och att jag provat att dansa Zumba, vilket var underbart (tur att man har hundratals aerobicspass i benen även om det var 15 år sedan jag dansade på det sättet). I dessa stunder tänker jag, hoppas att läkaren tänker, den här patienten kommer att klara detta mycket länge. Vardaglivet är igång med jobb och skola. Jag kommer att arbeta 25% denna höst och arbetsträna upp till 50%. Läkaren vill ta det mera easy än jag men jag går på hennes linje denna gång, för något måste de väl ha erfarenhet av eller ha läst i den 5 åriga utbildningen? Jag hade även denna gång följt såväl min seriösa som okulta ritualer. Röntgen igen i oktober.

Jag är själv med barnen denna helgen, myskvällar, god mat och lite bus.

Semester!

Även om jag varit sjukskriven under en lång tid och arbetat några månader så är det ändå skönt att vara ledig nu med famijen. Jag har njutit av sköna dagar med mina kära och tagit vara på dagarna även om det är mer vila nu i livet, än innan sjukdomen, då jag lever ett sundare liv idag där stressen är näst intill obefintlig! Visst har jag valt bort saker men det kanske kommer en dag då även detta får rum i min hjärna igen!

Jag har mått mycket bra dessa veckor och njuter av mina pojkar, stora som små som jag vet kan njuta mer än förra sommaren då jag vissa dagar inte mådde bra av cellgifterna. Tänk att när jag skriver ordet cellgifter så kommer en förnimmelse i kroppen av detta gift............ som jag vet kan vara min vardag imorgon men jag skriver som innan. Jag kommer aldrig att ge upp hoppet om att ett under ska ske och jag kommer alltid att kämpa för att klara denna hårda kamp.

Jag motionerar var annan dag och har ett mål att under hösten att påbörja en ny motionsform, får se om det går av stapeln.
Barnen har fått en studsmatta så jag har stutsat lite, det är nog effektiv eftersom liksom allt stutsar...........

Under semestern har vi gjort en del småutflykter och en längre resa till Skåne där vi var en v. Vi bodde i min svärmors lägenhet då hon bodde i sin stuga. Vi fick uppleva både cityliv och stugliv! På dagarna var vi på utflykter och badade i havet flera dagar. På kvällarna var det middag i svärmors stuga. Ystad är en fin stad där vi strosade en dag och åt middag på Store Tor, ett tips om ni kommer till Ystad någon gång. En dag upplevde vi min studentstad och tittade där jag bott. Visade dem nationerna och äldsta sonen verkade tycka att det var en häftig grej! Kanske kommer han en dag att få uppleva detta vilket man såklart hoppas som mor. Det som är mindre bra är att alkoholkonsumtionen är otrolig hög på dessa nationer och det är mindre bra.
Vi badade nedanför Zlatans hus (en stor badplats), hade en förhoppning att få se denna man som jag är imponerad av, även om hans sätt inte alltid är så bra inför media.
Att komma från det område som han gör och kan nu i stort sätt göra vad han vill (även om pengar för mig idag är obetydlig, men så har inte varit fallet). Då får man vara kaxig! Hans hus var mycket snyggt. Om du får vägarna förbi ta en titt på Limhamnsv. 44. Jag trodde att jag såg Zlatans fru och tyckte det var skoj till nästa dag då vi skulle bada, såg då att det var en provdocka som stod i fönstret.....

Har varit till stugan några gånger och njutit av sommarvärmen! Annars har vi varit väldigt sociala och träffat många vänner!

Kan hoppas på en sommar utan cellgift!

Ett primalskrik kan än en gång ropas ut!
På fredagen ringde läkaren från Falun som fått besked av Uppsala specialisterna att ingen aktivitet finns i dagsläget i tumörerna. Jag säger som tidigare, det känns skönt att veta att döden inte står i rummet bredvid inför semestern. Helt absurt att nu handlar glädjen om liv och död, inte om en semesterresa eller en exklusiv handväska som det gjort tidigare.
Motorn på vår bil skar i torsdags vilket såklart är ett stort problem i dagsläget rent praktiskt men det är ju en bagatell i förhållande till det problem familjen brottas med.

Om någon händig person vill köpa en volvo V70-03 utan fungerande motor för 10.000 så ta kontakt med oss.

Vi tillbringade hela lördagen i bilbutiker men är ännu utan bil.

Trevlig midsommar!

Röntgenbilderna måste granskas i Uppsala....

Här kommer ett livstecken från mig!
Det blir inte skrivet som tidigare sedan jag börjat jobba men jag uppdaterar er då jag har lite fakta att komma med.
Röntgen genomfördes den 8 juni som planerat och i måndags ringde min läkare mig och berättade att hon vill att specialisterna i Uppsala ska titta på röntgenbilderna. Detta har hänt flera gånger tidigare och det har inte varit någon förändring till det negativa men för mig är det nu en lång väntan på detta svar.....
Mina såväl seriösa som okulta ritualer följdes nogsamt inför röntgen.

Jag mår annars "bra" utifrån omständigheterna och har kunnat arbeta som planerat. Det mesta "rullar på" som vanligt även om vi vet att något inte "släppt greppet om mig" ännu.

På fm var jag på heeling och jag förundras varje gång jag varit där över dessa krafter. Jag vet att en del av er inte kan tro på detta, men jag som är en kvinna som älskar ordet evidens och dess betydelse är överbevisat inom detta område, då det gäller min hälsa! Jag får här lov att endast gå på beprövad erfarenhet. Prova en gång så tror jag ni slipper gäspa hi, hi!

Jag hoppas på en sommar med familjen utan cellgifter i kroppen.......

Njut av sommarkvällar!

Tack du underbara människa!

Igår kom en blomma till mig från en äldre kvinna. Den kvinnan har vad jag tror, haft stor betydelse i min skolgång, och att jag faktiskt idag håller en en medicine magisterexamen i X i min hand. Då jag slutade åk 3 sa denna kvinnan till mig att med din ambition och vilja kommer du nå dit du vill! Den motivationen som denna kvinnan gav mig trots bara 10 år fyllda, har jag haft med mig i livet och tänkt på då jag "kliade mig i huvudet" på tentor vid Lunds universitet. Hon har även gett mig en oerhört god start i skolgång och som jag tror följt mig till arbetslivet.
Tack du underbara människa för din omtanke! Jag tror texten på tavlan speglar hennes sätt att se på livet precis som hon förmedlade det till andra. Tavlan hänger i vårt vardagsrum så vi hela familjen dagligen uppmärksammar detta budskap som är så viktigt!

Röntgen igen 8 juni, vad tiden går snabbt.

Följ dina drömmar!

Påsklov i Sälen!

Vi är hemkomna efter ett snöfattigt påsklov i Sälen. Vi trotsade dock snösmältningen och korsade mellan lerpölarna i backarna!
Det blev tre dagar slalom och sedan bowling och bad på Experium (denna gången tog jag damernas omklädningsrum men hade istället en tre cm bred reva (då tyget förtvinat) i bikinitrosan så att säga uppifrån och ner bak, som jag såg då jag badat klart....... Ingen av mina grabbar hade sett det, typiskt. Tydligen ska jag skämma ut mig på detta badställe......
Det är verkligen familjesemester, minsta sonen bowlad för första gången och susade i badet ner för rutchkanorna med storebror som förebild. I slalombacken gläds jag av dem mina då vi alla susar ner för backen, ingen kan nog tro då de ser mig att jag har en elakartad och agressiv cancer som dessutom sitter i hjärnan.......
Jag kände mig mycket bättre än i nov då jag senast stod på skidorna, en oerhörd förändring till det positiva och jag hoppas att det så får förbli.

Tänk att jag fått en lön igen (25%), lite speciell känsla då det för ett år sedan kändes som en omöjlighet att detta skulle bli sanning (pga biverkningar från cellgift och strålning), men skam den som ger sig!

Har idag trappat ner på kortisonet eller vad ska man kalla det, kanske universalmedel...... Man kan må som en kung av det men vid nedtrappning blir det "abstinens" med yrsel (min svaga punkt), hjärtklappning och knäsvaghet vid fysisk ansträngning. Jag har nu en mycket liten dos mot vad jag förstått att jag haft (förstod det då jag pratade med min kära vän V:s sambo som är apotekare). Är lite rädd att ta bort denna medicin helt då jag vet att det har en avsvällande effekt på ev. ödem i min hjärna.

På torsdag är det läkarbesök igen men denna gång inget besked att vänta då jag fått mitt senaste röntgensvar.

Titta dig omkring, lev idag!

Fantastiskt!

Ännu ett glädjande besked från min läkare! Idag kom ett brev som jag trodde var tiden för läkarbesöket, som jag väntar på, men i brevet stod det att röntgen visar helt stabila förhållanden................
det kom spontant ett glädjetjut följt av tårar.
Ja det går inte att beskriva känslan då man krasst sagt får vet att döden inte kan stå i "rummet bredvid". Jag har nu klarat mig utan cellgift i 9 månader! Jag kan säga att det känns att kroppen börjar hämta sig mer och mer efter denna enorma giftdos.
Jag har under veckan utför så väl seriösa som okulta ritualer inför denna röntgen och besked, vilket blivit ett "tvång" inför dessa aktiviteter.

Firade med god mat tillsammans m familjen!

Jag har under v varit i kontakt med en man vars fru hade samma diagnos som mig. Vi har haft givande samtal.

Med risk att bli nedslagen av någon, men hur kan det vara så underbart att arbeta?!

Var glad för den du är!

VAD UNDERBART- arbete

Ja tro det eller ej men på fredag börjar jag arbeta 25% och det känns underbart! Jag har som jag skrivit tidigare alltid varit nöjd med min huvuduppgift i livet (vilket jag inte kan säga att jag varit de senaste 1 1/2 året) men resan har i dagsläget tagit en positiv väg och jag hoppas att det så förblir!

Jag har såklart tänkt många tankar innan jag tog beslutet att arbeta, tänk om jag om några veckor får beskedet att tumörerna rör på sig och jag behöver cellgift igen? Då är det omöjligt att arbeta hur mycket vilja man än har.
Jag hoppas på många arbetstimmar till i livet! (Detta är min egen önskan och inget krav har funnits från Försäkringskassan ännu, vilket är viktigt att skriva idag då det är sådan debatt ang cancersjuka och sjukpenning).

Röntgen måndag 4 april, jag har ingen ny läkartid ännu.

Tänk vad tiden "rusar iväg". Jag har arbetstränat 3 dagar/v 3tim/tillfälle och det har gått bra. Jag försöker motionera och hålla mig i trim och tänka på vad jag äter. Jag tror att det hjälper mig på denna färd som kommer att pågå hela livet. Om inte ett under sker och det måste jag tro!

Visst har jag huvudvärk och dagar med yrsel, men det är inte så varje dag.

Jag har också läst och haft mycket kontakter med sjukvården ang en fråga som jag drivit ang min vård, men de har ännu inte accepterat den önskan som jag har, men jag kommer inte att ge mig då jag vet att jag har laglig rätt, och ni som känner mig vet att jag är ganska envis. Nu har jag beslutet mig att gå utanför landstingets läkarkår och försöka lösa det på egen hand, via andra kontakter.
Det oroväckande med cancervården är att vi får olika behadling beroende på vilket landsting vi tillhör.

På helgerna har vi träffat vänner och familj och även sett en hel del hockey, senast i Nyköping under helgen!

En som älskar sina kära och livet!

I torsdags blev jag faster till en liten kille! Allt gick bra och det är vi väldigt glada för. Visst låter det gammalt med faster....... undra varför?
Barnen är glada att de fått en till kusin, de hade förslag på namn som både var seriösa och med lite skoj, yngsta sonen tyckte "gullfia". Då fick vi oss ett gott skratt!

RÖNTGENSVAR!

Idag fick jag beskedet efter att Uppsala studerat röntgenbilderna. Det ser stabilt ut och jag pustar ut 2 mån igen! Jag har svårt att ta att de inte ringer och meddelar utan att man måste jaga läkaren för att få svaret? Undrar när de ringer annars. Jag kommer aldrig sluta förundras över sjukvården i denna resa. Även om jag själv är en del av den som anställd och nu även patient. Jag är tacksam för att jag är i det kognitiva skick som jag är och har ork att ifrågasätta och ha synpunkter på den vård jag får.

Tack H för gott samtal idag!

Imorgon blir det jobbet igen!

Ha en bra Alla hjärtans dag!

Jag har fortfarande inget besked från Uppsala......... Det är tur att jag fyller mina dagar, annars hade väntan blivit olidlig.

Igår då min yngsta son och mormor bakade en kaka lyssnade jag på dem och hör då sonen säga: -Men mormor vad mycket socker, då tappar vi ju tänderna på eftermiddagen. Barnen ger en många goda skratt varje dag, BARNEN ÄR LIVET!

Or ask your mom!

Idag då min äldsta son köp en ny tröja frågar jag honom vad det står för tvättråd, han svara då:- Or ask your mum. Jag lägger ut ett gapskratt och tycker han är rolig men det står så i tvättrådet! VAD DÅ UNGDOMSKLÄDER!

En tumör borta!

Det känns helt otroligt men en av tumörerna (en av de mindre) är borta enligt läkaren i Falun och röntgenläkaren. Denna gång fick jag se röntgenbilderna själv då jag begärt detta. Jag vet inte varför men jag har ändå svårt att tro det, kanske för att de ger olika budskap vid varje tillfälle om lokalistation av tumörerna osv.
Bilderna har nu länkats till Uppsala för att de ska kolla på ett område på 1mm i en av tumörerna, Falun tror dock inte att det är någon aktivitet. Jag är såklart glad men kan inte pusta ut förrän beskedet kommer från Uppsala. Ja, det blev en VÄNTAN även denna gång......

Röntgen genomförd!

Idag har jag varit på röntgen igen inför kommande läkarbesök, den 7 feb.
Den otroliga väntan har återigen påbörjats. Tur att livet erbjuder aktiviteter så det inte betyder att jag sitter och väntar även om de studer som finns till eftertanke är obeskrivligt jobbiga.

Än en gång har jag tagit hjälp av de människor som utfört goda ting för mig tidigare, jag har fått heeling, den kvinnliga pastorn har bett böner för mig och jag har utfört för mig div ritualer som jag nu inte kan avsluta då det hitintills har medfört positiva besked.

Jag har nu börjat åkt till mitt arbete 2 fm/v vilket känns oerhört bra. Jag har såklart en förhoppning om att dessa timmar ska bli många fler/v!

Livet med familjen "rullar på"!

Ett stort projekt har haft sin examination!

Nu ska jag berätta om det stora projektet som jag hade lite kvar av dvs att slutföra det hela. Igår var jag på Karolinska i Stockholm och gick upp med min magisteruppsats (D- nivå). Jag är så glad att jag klarade detta trots mina tre hjärntumörer! Jag brukar inte skryta upp mig själv men denna gång tycker jag att jag var "jävligt" (man får inte svära) bra som klarade det trots min sjukdom.

Jag skulle gått upp med min uppsats då jag insjuknade men då fanns det såklart ingen möjlighet till det, och det var nu jag hade chansen. Jag vägrade snubbla på mållinjen så jag bestämde mig för att försöka!

Igår då jag läste mitt horoskop stod det: "Lova inte chefer, föräldrar el lärare mer än du kan hålla idag. Ta det säkra före det osäkra. " Jag hade förberett mig på det säkra före det osäkra!

Min underbara mamma följde mig till Stockholm där vi bodde på hotell, åt god mat och shoppade (fick några riktig bra presenter från bl a Peak och Jack Pot). Kände att jag inte vågade åka själv till Stockholm om jag fått en kramp i rusningstrafik på tunnelbanan eller på examinationen.

Igår då jag kom från examinationen gick jag in i Clara kyrka, vad vacker den var. Har aldrig varit in där. Jag tror än en gång att jag har hjälp av "högre makter", vilka de nu är.

Då jag kom hem igår kväll var trädgården full med marschaller som mina arbetskamrater varit dit och tänt. Om någon så är de dem som vet vad detta inneburit för mig innan jag insjuknade. Maschallerna gjorde att även barnen förstod att detta var något stort! Käraste var såklart glad för min skull men det blev ett gapskratt då jag efter examinationen skickade ett kort meddelamde innan jag kunde ringa där jag skrev: Jag är SKITBRA! För då skulle han förstå att det gått bra. Han svarade då: Grattis!Det var du redan innan du började åka till Stockholm. Klart att detta är en bagatell idag då jag har ett stort problem att bemästra som ingen proffessor el examinatör kan hjälpa mig med, men jag är oerhört nöjd!

Nytt år och nya förhoppningar!

Det är bäst att jag skriver några rader då flera undrar hur det är då jag inte skrivit på ett tag. Jag mår under förutsättningarna bra och håller det sig på denna nivå kan jag leva ett dräglit liv! Anledningen att jag skrivit lite är att jag har ett litet projekt pågång som jag ska slutföra under januari (projektet har till sin början varit det största jag någonsin påbörjat och jag ska slutföra det nu, med anledning av att jag annars snubblar på mållinjen........) Jag ska berätta historien för er om detta projekt då det är slutfört!

Familjen och jag har haft det bra och njuter av dagarna med ledighet! Det har varit mycket skridskor som alltid och igår var det bad!

Vi har också gjort lite utflykter bl a till min kära vän H och hennes familj som byggt ett nytt hus, VAD FINT DET VAR! (Även om vi hade svårt att hitta så kom vi fram efter ett tag..... Enligt GPS:en bodde de vid en vedhög vid vattnet. Om inte fin utsikt!

Har jag berättat att jag ska bli faster?! Vi har även varit och besökt min bror och sambo och babyn i magen!

Nu vill barnen ha min uppmärksamhet då bandyklubbor och foppatofflor saknas i källaren......

Njut av dagen idag!