En vecka då jag känt mig mycket bra!

Den senaste veckan har jag känt mig mycket bra. Vad det beror på vet jag till viss del då jag är ganska "ren" ifrån cellgifter nu, då kur nummer 4 startar imorgon.
I måndags var jag och healade mig igen hos samma kvinna som tidigare. Efter detta var det som om allt blev mycket klarare! Inte för att jag kände mig oklar innan men det var som jag upplevde att alla sinnen tog in klarare inforamtion.....
Jag har ju inte gjort något sådan innan jag blev sjuk, men nu när jag upplevt detta förstår jag att jag borde gjort det för länge sedan.

I tisdags fick jag besök av V och hennes lilla L. Det var trevligt!

På onsdagen var det sedvanlig provtagning inför kommande behandling. Sedan ett besök på nytt bageri i Säter, Saffran och Kummin. Värt att prova!
http://www.dalademokraten.se/sida/id/119181/

Hela familjen har varit ledig i 4 dagar och vi har passat på att vara ute de fina dagarna och tagit en tripp till Västerås! Annars fotbollsmatch för äldsta sonen och vi var publik. Det blev en vinst och en förlust.

Ibland kommer det över mig vad jag har att övervinna......

Igår och idag har sorgen kommit över mig så att tårarna inte kan sluta rinna......Dessa stunder finns såklart och det är då skönt att sina kära att samtala och gråta hos/med även om det inte är någon lätt situation för dem heller. De är i dessa stunder som jag vill ha svaret på VARFÖR? Jag som var så Lycklig, jag hade allt jag ville ha, och njöt av mitt livet. De är då tankarna kommer, tänk om jag inte klarar detta, och det är nog den största plågan med hela sjukdomen. Dessa tankar och sorg går inte att styra, även om jag kan sansa mig NU, om situationen kräver, men jag förstår inte var alla TÅRAR kommer ifrån? Jag kan mestadels se livet bortom cancern men som ni förstår kommer det stunder som är svåra, om jag inte vore ledsen känns det som jag inte skulle förstått vad jag drabbats av.

Jag har under senaste veckan känt mig mycket bra och vid gott mod så dagens reaktion var väl några känslor som måste ut?!
Under dagen idag tänkte jag på den kvinnan som var med och healade mig första gången. Kände ett starkt behov av att ringa henne för att hon skulle stärka mig! Tänkte sedan att, jag ringer henne imorgon och då ringer hon mig...... Hon sa att hon känt ett starkt behov att ringa mig då hon trodde att jag behövde det...... Kände att jag fick "ståpäls" då jag sist pratade med denna kvinna i januari. Kunde hon känna min sinnesstämning? Vi samtalade en stund och hon "mässade" för mig på telefon och eftermiddagen kändes sedan bättre.
Jag träffade sedan en av mina vänner på ett cafe, tack J för en givande stund.

På Valborgs fm var jag och hälsade på min kära vän V, och fick träffa hennes underbara dotter! Tänk vad små de är och man glömmer, fast mina också varit så små (inte riktigt, för de vägde lite mer). När jag kom hem tänkte jag på att vissa människor saknar man i sin vardag, andra passerar bara förbi. V jag saknar dig och jag tror att vårt arbete gav oss "speciella" band till varandra?! KRAM

Valborgsmässoaftons kväll tillbringade vi hos familjen N där vi fick årets första grillspett, GOTT! Sedan blev det brasa i Dalsbyn som "byborna" anordnade.
Tack K för energin du sände mig idag, den behövde jag.

Första fikastunden ute för säsongen!

I fredags åt jag den sista cellgiftstabletten för denna period. Det känns skönt och biverkningarna börjar tona ut....... Under några av cellgiftsdagarna då det känns som jobbigast är det såklart bara att gå vidare och då kanske detta citat (som jag fått av min faster) som Churchill skrivit, ska tas till vara på.
”Även om du befinner dig i helvetet så måste du gå framåt. Det går inte att vända och gå tillbaka.” Även om jag många gånger tänkt vända om till tiden innan den 30 sep.

Har orkat vara ute med familjen under helgen och njutit av det fina vädret. På lördagen var det fotboll på Vasaliden en fin arena! Där träffade jag min barndomsvän P, kändes som ett mycket känslosamt möte. Vi ska träffas under nästa vecka vilket känns trevligt. Min bror och sambo var hos mamma och pappa så vi var där och åt lunch efter matchen.
Igår tog vi första em fikat utomhus för säsongen vilket uppskattades av minstingen som kommit från dagis.

Imorgon börjar cellgiftskur nr 3

Har under helgen känt mig bra och varit ute en hel del för att hämta energi inför kommande veckan med cellgift, men jag vet ju inte hur denna omgång blir.........
Vad fint det är då våren inträtt! På några dagar har den mesta snön smält bort på vår gård.

Äldsta sonen hade fotbollsmatch igår, dock i inomhushall, men fotboll känns som vår och sommar! Lillebror sprang vid sidan av planen och hade nog lika skoj som fotbollspelarna. Fotboll känns lättare än ishockey för publiken. Det har jag alltid tyckt. Våran älskling gjorde 2 mål! Käraste tillägger att bra passningar är viktigare än målen..... Tänker själv tillbaka på tiden som aktiv basket, fotboll och rugbyspelare. Vilka härliga år.... även om de gick i intervaller........ basket var starten och rugbyn i damallsvenskan var slutet på lagsportskarriären.


Jag har läst mer sedan jag drabbats av tumörerna både böcker och bloggar. Bloggar är på gott och ont. En del information vill jag ha och annan har jag kunnat bespara mig. Jag har också funnit information som jag inte velat gå miste om, tex forskning om behandling osv.
LÄSTIPS:
Den bok som gripit tag om mig mest hittils är RESAN av Brandon Bays.

År 1992 fick Brandon Bays veta att hon hade en tumör stor som en fotboll och hon kastades in i en märklig, djupt självanalyserande och till sist frigörande healingresa. Bara kort tid senare förklarades hon fullt frisk - inga mediciner, ingen operation, ingen tumör. Visst låter det spännande! Kan detta vara möjligt? Det tror jag! Kanske är det av den anledningen som jag sökt alternativa möjliheter till tillfrisknande då jag vet att jag behöver hjälp av högre makter för ett tillfrisknande eller min egen makt. Jag tror absolut på den medicinska vetenskapen och vill ha all vetenskaplig medicinsk behandling jag kan få men om den inte räcker till så måste det finnas en ytterligare "hjälp".
Brandon Bays är en av dagens mest dynamiska och innovativa lärare på området personlig utveckling och har stått på scenen tillsammans med Anthony Robbins, Wyne Dyer och andra framstående lärare i ämnet. Hon verkar för närvarande i Storbritannien, där hon leder seminarier och driver en privat terapipraktik.

Att se livet bortom cancern

Har idag varit i Falun på samtal. Det finns många ämnen att samtala om då man har tre hjärntumörer. Det är många ämnen som behöver bearbetas då det gäller livet. Det viktigaste just nu tror jag är, att se livet bortom cancern, eftersom mitt mål är att klara detta under en lång tid. Hoppet om att ett "under" kommer att ske, kommer jag aldrig att släppa!


Då minsta sonen gick ut på trappan på morgonen och med glädje ropade: Kolla mamma jag ser något du önskat DIG! Vår rabatt full med krokus som kommit upp under natten. Det är bl a vid ett sådant tillfällen man inser att, LIVET ÄR HÄRLIGT!


Tycker att dessa kända ord bör nämnas i detta inlägg!


Ett lunchtips till er som ska till Falun, Geschwornergården Här har jag ätit flertalet tillfällen och alltid blivit nöjd, så även idag.
Geschwornergården var tidigare bostad för gruvans näst högste befattningshavare.
Idag är gården en trivsam restaurang mitt i världsarvsmiljön. Här kan du njuta av en välfylld lunchbuffé och en vidunderlig utsikt över Stora Stöten.

Idag är jag LYCKLIG!

Idag vet jag inte hur min morgon och fm fortlöpte........... Om jag mött någon av er tror jag inte att jag hälsat, kände mig som i en glaskupa. Väntade bara på min tid hos läkaren 13.00. Beskedet var positivt då de små tumörerna krympt och den större stått still med minskat ödem runt om. Den medicinska behandlingen i kombination med min "inre bedjan" och healing" har gett effekt. Det är 4 behandlingsperioder med cellgift kvar som förhoppningsvis kommer att ge ytterligare effekt. Läkaren berättade idag att jag ska göra en röntgen igen om 2 mån för att utvärdera resultat (tidigare sa de aug). Jag/vi (familjen) kan nu "leva en tid" på detta besked!

Påsken var snabbt över......

Några vårblommor har kommit upp i trädgården, ska försöka ta ett foto imorgon.

Påskhelgen firades med familjen och vänner! Det var flera fina dagar som vi tog vara på och var ute en hel del. På fredagen var familjen H hos oss och åt. Barnen lekte och hade skoj! På påskafton var det påskbuffe hos mamma och pappa. Käraste och jag gick den promenad vi brukar göra på "storhelgerna" (en speciell rutt), har blivit en tradition. Det var lite människor ute på påskaftons kväll.......
Vi träffade också familjen N under påsken som varit i Jordanien, vi fick se fina bilder!
Några kramper gjorde sig till känna under helgen, som jag skrivit tidigare känns det mindre bra. Jag vill ju att detta ska upphöra.

Jag har under gårdagen varit på röntgen och kommer att få ett "svar" inom kort. Ett svar som jag både vill ha och inte..........beroende på vad det säger.........
Det blev också lite shopping till äldsta sonen som var med.

Imorgon blir det provtagning och sedan kommer min bror och sambo som varit i USA! Det ser vi fram emot!