Grillhelg med social samvaro!

I fredags var jag till mitt jobb för andra gången! Det kändes bra även om jag också denna gång blev trött efteråt. Det är skoj att träffa arbetskamraterna och det känns som någon form av normalisering då jag är där. På em kom pappa och hjälpte oss att bygga några stöd till våra björnbär och pioner.

Lördagen tillbringades i Säterdalen där vi tittade på djuren och minstingen lekte på lekplatsen. Det var mycket folk. Alla vuxna och barn förundrades över en huggorm som låg och solade och inte brydde sig i någon. Vilken idyll Säterdalen är, tror inte riktigt att vi förstår. Annars var vi i trädgården och satt några kryddor och en blomma, vit löjtnantshjärta. Det får bli en symbol på gården, av käraste och mina 20 år tillsammans! Kvällen tillbringade vi med grillning hos familjen N. Barnen har relaxat på deras spa hela helgen så de är trötta nu.

Idag har vi också varit utomhus men slappat lite mera. Det blev även grillat till lunch idag, GOTT. Mamma och pappa kom och fikade (de hade god rabarberkaka med sig). Äldsta sonen klippte sig och kom fram till skolavslutningen. På kvällen gjorde han kvällsmat till oss. Vi är imponerade! Kvällen avslutades med en film, Sherlock Holmes. Den var bra!

Ännu en gång kan jag och familjen pusta ut......

Idag var jag på läkarbesök i Falun och fick beskedet att mina tumörer "står stilla" vilket jag är mycket nöjd med! Samtalet med läkaren var mycket givande och det kändes som han var hoppfull. Beskrev lite om tiden efter denna behandlingsperiod och vad de mer kan ta till om tumörerna skulle börja växa igen. Han gav mig info igen att min unga ålder ger mig bättre förutsättning att klara detta, även om man inte bör få hjärntumör i så unga år, egentligen aldrig. Nästa läkarkontakt blir i Uppsala i aug. Mitt liv kommer att kontinuerligt bestå av dessa kontroller vilket är plågsamt, en otrolig psykisk påfrestning, men jag vill också veta.
Jag går på nedtrappningsschema på kortisonet vilket är märkbart i kroppen. Det positiva är att jag klarar detta även om det är biverkningar på nedtrappningen precis som på insättningen av detta mirakelmedel......

Efter dessa läkarbesök är min käraste och jag som två zombies, vi samtalar inte så mycket timmen efter beskedet. VI ÄR SÅ LYCKLIGA SÅ DET FINNS NOG INTE ORD! Idag då vi kom till Staberg för att äta lunch började samtalet ta form, då vi förstod att vi kan njuta av sommaren! Min läkare gjorde mig än en gång medveten om det så viktiga, då han sa:- "Vilja du måste leva i nuet!" Jag har ju blivit bättre på det men det är inte alltid så lätt då man är en riktig planerare.

En sak som jag funderat över är att under förlossningen då jag födde vår yngsta son hade jag liknande kramper i vä ben som gick ut i tårna (som vid insjuknandet). På förlossningen trodde de att något låg i kläm men symtomen tonade helt ut först efter 3 månader (kan det varit en svullnad i hjärnan som bildades runt tumören under förlossningen som sedan gick tillbaka?). Jag tror att jag hade tumören redan då. Min läkare sa idag att så kan vara fallet men att tumören då förändrats i karaktär till mer agressiv den senaste tiden (det finns saker som tyder på det på röntgen och hur jag reagerat på behandlingen). Det som är en tröst är att de inte kunnat göra något mer då pga lokalisationen av tumören. Jag tror själv att det varit svårare att ta detta svåra besked med ett spädbarn även om det alltid är fruktansvärt.

Idag efter lunchen i Staberg blev det glass i Torsång. Det är en underbar plats. Jag gick även in i kyrkan för att hämta kraft.

"Om det någon gång känns svårt, tänk på humlan, humlan kan egentligen inte flyga men den flyger ändå!" okänd

Fick detta citat av en vän idag! Det fick mig än en gång att inse att det går att klara, det andra ser som omöjligt.

I måndags var min bror och sambo här, så även mamma (som håller mig sällskap och hjälper mig på vardagarna vilket jag är mycket tacksam för). Min bror som inte tror som jag på healing och krafter, som vi 2010 inte kan förklara, upptäcker då en bild ,av huvudet på en man, på en kudde. Den har bildas av solljuset på något sätt. Vi fyra stod häpna inför detta. Vad ville "personen" förmedla? Jag har valt att se det som ett gott tecken! Då bilden tonar bort sveper en skugga över hjärnan.......
Några personer jag pratat med som tror på krafter som vi inte kan styra, har tolkat detta som en skydds ängel och positiva aspekter. Det är tydligen ovanligt att något sådant visar sig. Min bror får den bästa bilden på detta, fotat med mobilen! Kanske att min bror börjar "tro", denna måndagslunch.

I onsdags var mamma och jag på ett besök på Vassbo trädgårdscafe vilket var mysigt.

Torsdag fm var det fika på Annas med K vilket var trevligt! På em hämtade jag A på dagis och sedan kom M med barnen till oss och vi njöt i trädgården av den vackra tiden vi befinner oss i!

Svenska hjärntumörföreningen

Det finns ju föreningar för det mesta såväl för personer med hjärntumörer. Ni som känner för att skänka en slant till välgörenhet kan göra det till Svenska hjärntumörföreningen. Föreningen är inte så stor så ett bidrag kommer väl till pass.
Bankgiro: 5845-7276.
Min förhoppning är att föreningen ska kunna driva frågor, hålla sig ajour med frågor för patientgruppen och vara ett stöd för dem som behöver.

http://www.hjarntumorforeningen.se/item.aspx?id=486

Vad vet vi?

Igår kom ett vykort från barndomsvännen C. Det var min mamma som hämtade posten och hon höll upp motivet för mig och sa: -Gissa vem det är ifrån? C jag visste direkt att det var från Dig. Mamma rös och jag blev mer övertygad att jag är synsk..... Kände på mig att det var från Dig, kan jag ha gissat med tanke på det vackra motivet??? Tack.

Då min vän V skulle föda sa jag till henne en vecka innan, att du kommer att föda på påskafton och det gjorde hon. Ni som känner mig väl vet att jag upplevt och sett "saker" tidigare men det har varit sparsamt de senaste åren vilket kanske berott på stress. Det har kanske inte funnits möjlighet att plocka fram detta sinne?????? Jag har den senaste tiden upplevt och förutsett vissa saker som inte kan vara en slump. Borde ju vara blockerad med tanke på tumörerna, att de skulle störa hjärnans aktivitet men tydligen inte.

Idag har min första lekkamrat varit och hälsat på mig. Vi träffades då vi var 2 år och gick sedan grundskolan tillsammans. Under gymnasiet och då jag flyttade hade vi ingen kontakt, men började träffas ingen då vi fått barn, någon/några gång per år. Det var trevligt att träffas och det kändes som igår.

Jag känner mig ännu ganska bra trots cellgifterna.

Igår hade jag en kramp, vilket nu var 6 v sedan, som jag tidigare skrivit känns det som ett bakslag. Jag vill hitta orsaken men har inte funnit den mer än att kramperna skett på söndag el måndag kväll. Kan bero på uttröttning och mycket stimuli för hjärnan under helgen? Försöker finna samband men då läkarna inte vet är det svårt.

En vecka då jag känt mig mycket bra!

Den senaste veckan har jag känt mig mycket bra. Vad det beror på vet jag till viss del då jag är ganska "ren" ifrån cellgifter nu, då kur nummer 4 startar imorgon.
I måndags var jag och healade mig igen hos samma kvinna som tidigare. Efter detta var det som om allt blev mycket klarare! Inte för att jag kände mig oklar innan men det var som jag upplevde att alla sinnen tog in klarare inforamtion.....
Jag har ju inte gjort något sådan innan jag blev sjuk, men nu när jag upplevt detta förstår jag att jag borde gjort det för länge sedan.

I tisdags fick jag besök av V och hennes lilla L. Det var trevligt!

På onsdagen var det sedvanlig provtagning inför kommande behandling. Sedan ett besök på nytt bageri i Säter, Saffran och Kummin. Värt att prova!
http://www.dalademokraten.se/sida/id/119181/

Hela familjen har varit ledig i 4 dagar och vi har passat på att vara ute de fina dagarna och tagit en tripp till Västerås! Annars fotbollsmatch för äldsta sonen och vi var publik. Det blev en vinst och en förlust.

Ibland kommer det över mig vad jag har att övervinna......

Igår och idag har sorgen kommit över mig så att tårarna inte kan sluta rinna......Dessa stunder finns såklart och det är då skönt att sina kära att samtala och gråta hos/med även om det inte är någon lätt situation för dem heller. De är i dessa stunder som jag vill ha svaret på VARFÖR? Jag som var så Lycklig, jag hade allt jag ville ha, och njöt av mitt livet. De är då tankarna kommer, tänk om jag inte klarar detta, och det är nog den största plågan med hela sjukdomen. Dessa tankar och sorg går inte att styra, även om jag kan sansa mig NU, om situationen kräver, men jag förstår inte var alla TÅRAR kommer ifrån? Jag kan mestadels se livet bortom cancern men som ni förstår kommer det stunder som är svåra, om jag inte vore ledsen känns det som jag inte skulle förstått vad jag drabbats av.

Jag har under senaste veckan känt mig mycket bra och vid gott mod så dagens reaktion var väl några känslor som måste ut?!
Under dagen idag tänkte jag på den kvinnan som var med och healade mig första gången. Kände ett starkt behov av att ringa henne för att hon skulle stärka mig! Tänkte sedan att, jag ringer henne imorgon och då ringer hon mig...... Hon sa att hon känt ett starkt behov att ringa mig då hon trodde att jag behövde det...... Kände att jag fick "ståpäls" då jag sist pratade med denna kvinna i januari. Kunde hon känna min sinnesstämning? Vi samtalade en stund och hon "mässade" för mig på telefon och eftermiddagen kändes sedan bättre.
Jag träffade sedan en av mina vänner på ett cafe, tack J för en givande stund.

På Valborgs fm var jag och hälsade på min kära vän V, och fick träffa hennes underbara dotter! Tänk vad små de är och man glömmer, fast mina också varit så små (inte riktigt, för de vägde lite mer). När jag kom hem tänkte jag på att vissa människor saknar man i sin vardag, andra passerar bara förbi. V jag saknar dig och jag tror att vårt arbete gav oss "speciella" band till varandra?! KRAM

Valborgsmässoaftons kväll tillbringade vi hos familjen N där vi fick årets första grillspett, GOTT! Sedan blev det brasa i Dalsbyn som "byborna" anordnade.
Tack K för energin du sände mig idag, den behövde jag.