Citrusträd ger hopp om sommaren!

Tack mina kollegor för detta ljuvliga citrusträd!

Har idag känt mig "bra", cellgifterna har nu troligtvis gått ur kroppen, så nu blir det att ladda inför lördagen då nästa dos ska påbörjas.
Förmiddagen inleddes med en långpromenad för hela familjen! De var väldigt halt men vi promenerade en timme. Väl hemma i vår Skogspark var flera av grannarna ute med sina barn, de lekte i snöhögarna. Vilken vårvinter! Väl inne bakade minstingen och jag vilket var länge sedan! Provade sedan ett nytt matrecept! Toppen gott!

Färsrutor med medelhavsfyllning


FÖR 4 PERSONER
400 g kalv-, nöt- eller blandfärs
1/2 gul lök
2 msk dijonsenap
2 msk kapris
75-100 g fetaost
1 tsk timjan
2 msk japansk soja
1 dl vatten, vitt vin eller matlagningsgrädde
smör

Gör så här
FÖR 4 PERSONER:
1. Knåda ihop färsen och lägg den mellan 2 stora bitar plastfolie. Platta ut färsen till en stor, tunn fyrkant (ca 30 x 25 cm). Ta bort plasten, dela färsen i 4 lika bitar.
2. Skala och finhacka löken. Bre senap på varje färsbit, men lämna 1 cm runtom. Fördela lök, kapris och grovriven eller smulad fetaost ovanpå senapen. Strö över timjan.
3. Vik ihop varje färsruta och tryck till kanterna, så att inte fyllningen läcker ut under stekningen. Krydda med peppar.
4. Stek färsrutorna i 1 msk smör 2–3 minuter på varje sida tills köttet är genomstekt.
5. Häll på soja och vatten, vin eller grädde mot slutet och låt biffarna småkoka i skyn någon minut.
6. Servera färsrutorna med skyn och gärna en ljummen pastasallad med körsbärstomater, oliver och färsk basilika.


Igår hade äldsta sonen hockeycup på hemmaplan (de kom på 4:e plats av 6 lag). Hockeysäsongen är nu på sin slutkläm.
Minstingen och jag var i Hedemora hos mamma och pappa under dagen. Vi var på loppis och gjorde några inköp: en leksaksbil, en ram, Kalle Anka Pocket, en glasburk att ha ett stort ljus i och en VÄSKA (oanvänd) såklart!


På em gick vi en långpromenad då jag tog denna bild.

Fina promenader i vårsolen!

Vad skönt det är då vårsolen lyser och man promenera längs sjön. Det har varit väldigt fina dagar, vilka känns viktiga att ta till vara på. Jag behöver all energi som jag kan få, då jag nästa lördag igen börjar med cellgifterna, om mina prover är bra. Jag läste i en bok, att för varje steg du tar, så kommer du ett steg längre bort från cancern. Jag hoppas att det stämmer! Det jag vet är att promenaderna hjälper mig på "vägen" under denna behandling!

Barnen är nu friska och käraste och jag är fortfarande glada att vi inte insjuknat...

Inget sportande på sportlovet.........

Barnen har varit sjuka hela sportlovet så sportlovsaktiviteter har lyst med sin frånvaro. Nu hoppas käraste och jag att vi klarar oss. Det har varit mycket TV tittande och soffläge senaste veckan. Äldsta sonen är fortfarande sjuk så nu måste det bli tillfrisknande där också.... Det var en konstig "sjuka" som gått i intervaller hos båda barnen.

Idag ska jag och försköna mig lite, annars blir det nog lite skapande aktiviteter.

En kvinnas resa!

Jag har läst en bok som gett mig mycket att fundera på. En kvinnas resa av Agneta Sjödin som beskriver "hennes" pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i Spanien.
Boken beskriver hur det är att vandra; ensamheten, ansträngningen, hur man sköter om sina skoskav, och hur dessa konkreta bekymmer frigör större och ’andliga’ tankegångar. Många frågeställningar diskuteras, en av dem är:
För att få njuta av det underbara måste man uthärda vissa prövningar............:
Jag som tycker att jag haft det underbart, ska jag få utstå min prövning mitt i livet?????? Kanske är det nödvändigt att ta sig över höga och svåra hinder för att uppleva hur man med lättthet kan leva livet. Tycker nog att den prövning jag utsatts för har en för djup dignitet för att man med lätthet ska kunna leva livet. Det blir nog mer, med djuphet leva livet.
Många diskussionsämnen som ställer din livsåskådning till svars och som får dig att fundera över dina val i livet. En bok värd att läsa!
Detta är en vandring jag skulle vilja genomföra, kanske ska jag ha det som mål?! Jag vet att jag tidigare varit i kondition att genomföra vandringen men kanske inte i dagsläget. Ser fram emot våren då det blir lättare att bara ta springskorna och motionera. Jag har aldrig sett vintern som ett hinder till motion tidigare men har gjort det denna vinter, kanske för att jag har varit mer behov av vila än motion?

Jag mår bättre idag! Läkaren hade rätt att biverkningarna börjar släppa på fredagen och idag känns det ganska bra igen.

Har varit hos familjen F på middag och planerat för lite sommaraktiviteter. Trevligt och gott, Tack!

Cellgifterna slut för denna gång!

Har nu ätit dessa gifter i 5 dagar och det känns. Har varit mycket illamående och trött denna period. Kanske beror det på att strålningen tagit ut sitt rätt på hjärnan/kroppen? Dag 3, 4 och 5 är syntomen som värst..... och ska börja tona ut dag 8 enligt läkarna. Jag tror det känns lite bättre redan idag! Känns lite som en väntan på att symtomen ska gå över. Har lite svårt att vänja mig med att dessa behandlingar kräver en väntan i allt.... Ett sätt att leva......


Vill visar er min favoritdryck Ramlösa, en succe som funnits i 300 år, det måste vara ett tecken på att det är gott!

Tänk denna dryck som är min favorit, är jag inte ens sugen på. Nu tänker ni mina vänner, vin och vinkällaren. Vill spy då jag ser dörren dit, och så har det varit sedan jag insjuknade. Måste vara ett tecken på att vin inte är något för mig för tillfället. Även om det förrut varit lite av en hobby att fylla hyllorna mer än mig själv.

Cellgiftsstart

Påbörjade idag cellgiftsbehandlingen. Mitt "hemapotek" hade fått hem cellgifterna igår, så på morgonen idag började jag denna behandlingsperiod som kommer att pågå i 5 dagar. Hoppas att jag tar "OS guld" i denna hårda kamp.


Jag tror aldrig att jag följt OS så bra som detta år?! Även om jag inte är uppe nattetid. Kanske att jag följde det mer slaviskt då äldsta sonen fötts.... då var jag uppe nattetid, och lärde mig en del nytt, bl a om Curling. Tycker faktiskt att det är kul att titta på men det slår inte Alpint och hockeyn.

" Erfarenhet är inte vad som händer oss, utan vad vi gör av det som händer oss". Aldous Huxley

Detta citat får jag arbeta lite med just nu då jag flertalet tillfällen den senaste tiden fallit tillbaka på, om det ändå vore som förr. Om jag kunde åka till jobbet, "kasta" in barnen och Ica kassarna i bilen och dra till Sälen och åka skidor självständigt..... Det kommer stunder som känns oerhört jobbigt men det får inte ta över, utan jag måste se framåt och att jag ska klara detta!

Efter samtal med sjukvården, Uppsala och Falun (pga oklarheter) är det Falun som kommer att sköta cellgifterna Nu, och jag kommer att ha uppföljning med Uppsala efter en tid. Det känns nu bra men det gjorde det inte till en början. Jag är rädd att någon "ny"/studie av behandling ska gå mig förbi om jag inte är ansluten till ett universitets sjukhus. Det låter kanske konstigt men då man läst och pratat med andra patienter är det så det ser ut, och även att hemlandsting inte bekostar behandlingar (har inte hört något sådant från mitt hemlandsting). Det är så att Du måste driva din sak som jag skrivit innan.

Fick en kontakt ssk i Falun idag som var mycket bra!

Nu hoppas jag att denna period av cellgifter ska fortlöpa och angripa min hjärna (tumörerna). Cellgifterna gick inte att få tag på i Dalarna idag (inte ens på Falu lasarett) så jag hoppas att de finns imorgon......