Jag har läst en bok som gett mig mycket att fundera på. En kvinnas resa av Agneta Sjödin som beskriver "hennes" pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i Spanien.
Boken beskriver hur det är att vandra; ensamheten, ansträngningen, hur man sköter om sina skoskav, och hur dessa konkreta bekymmer frigör större och ’andliga’ tankegångar. Många frågeställningar diskuteras, en av dem är:
För att få njuta av det underbara måste man uthärda vissa prövningar............:
Jag som tycker att jag haft det underbart, ska jag få utstå min prövning mitt i livet?????? Kanske är det nödvändigt att ta sig över höga och svåra hinder för att uppleva hur man med lättthet kan leva livet. Tycker nog att den prövning jag utsatts för har en för djup dignitet för att man med lätthet ska kunna leva livet. Det blir nog mer, med djuphet leva livet.
Många diskussionsämnen som ställer din livsåskådning till svars och som får dig att fundera över dina val i livet. En bok värd att läsa!
Detta är en vandring jag skulle vilja genomföra, kanske ska jag ha det som mål?! Jag vet att jag tidigare varit i kondition att genomföra vandringen men kanske inte i dagsläget. Ser fram emot våren då det blir lättare att bara ta springskorna och motionera. Jag har aldrig sett vintern som ett hinder till motion tidigare men har gjort det denna vinter, kanske för att jag har varit mer behov av vila än motion?
Jag mår bättre idag! Läkaren hade rätt att biverkningarna börjar släppa på fredagen och idag känns det ganska bra igen.
Har varit hos familjen F på middag och planerat för lite sommaraktiviteter. Trevligt och gott, Tack!
Låter som en bra bok! Livet och dess prövningar tål att tänkas på. Genom din resa har även jag börjat fundera på ett annat sätt, både positivt och negativt. Det känns skönt men lite läskigt.
SvaraRaderaSantiago de Compostela-vandringen är världsberömd och ska bjuda på mycket vackra vyer förutom själslig och andlig kraft och lisa. Annars kan jag rekommendera Vålådalen där vi fjällvandrade våra nior förra hösten. I början av september sprakade det av färg och var så vackert! Även där kan man finna ett lugn, om än inte i sällskap av arton sextonåringar, hihi.
Kram på dig nu är vi träder in i våren!
Vad skönt att du börjar må bättre, men jag lider med dig i illamåendet! Hoppas att du redan gått igenom det värsta med det.
Hej, jag har funderat på den boken men inte läst den än. Skulle också vilja göra den vandringen, vill du ha sällskap så säg bara till! Eller måste man gå helt själv kanske för att det ska "ge effekt"? Då är jag för feg men du fixar nog allt när du gått igenom din pärs... Skönt att höra att du mår bättre o hoppas du slipper samma biverkningar nästa gång, kramar S
SvaraRadera