En kvinnas resa!

Jag har läst en bok som gett mig mycket att fundera på. En kvinnas resa av Agneta Sjödin som beskriver "hennes" pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i Spanien.
Boken beskriver hur det är att vandra; ensamheten, ansträngningen, hur man sköter om sina skoskav, och hur dessa konkreta bekymmer frigör större och ’andliga’ tankegångar. Många frågeställningar diskuteras, en av dem är:
För att få njuta av det underbara måste man uthärda vissa prövningar............:
Jag som tycker att jag haft det underbart, ska jag få utstå min prövning mitt i livet?????? Kanske är det nödvändigt att ta sig över höga och svåra hinder för att uppleva hur man med lättthet kan leva livet. Tycker nog att den prövning jag utsatts för har en för djup dignitet för att man med lätthet ska kunna leva livet. Det blir nog mer, med djuphet leva livet.
Många diskussionsämnen som ställer din livsåskådning till svars och som får dig att fundera över dina val i livet. En bok värd att läsa!
Detta är en vandring jag skulle vilja genomföra, kanske ska jag ha det som mål?! Jag vet att jag tidigare varit i kondition att genomföra vandringen men kanske inte i dagsläget. Ser fram emot våren då det blir lättare att bara ta springskorna och motionera. Jag har aldrig sett vintern som ett hinder till motion tidigare men har gjort det denna vinter, kanske för att jag har varit mer behov av vila än motion?

Jag mår bättre idag! Läkaren hade rätt att biverkningarna börjar släppa på fredagen och idag känns det ganska bra igen.

Har varit hos familjen F på middag och planerat för lite sommaraktiviteter. Trevligt och gott, Tack!

Cellgifterna slut för denna gång!

Har nu ätit dessa gifter i 5 dagar och det känns. Har varit mycket illamående och trött denna period. Kanske beror det på att strålningen tagit ut sitt rätt på hjärnan/kroppen? Dag 3, 4 och 5 är syntomen som värst..... och ska börja tona ut dag 8 enligt läkarna. Jag tror det känns lite bättre redan idag! Känns lite som en väntan på att symtomen ska gå över. Har lite svårt att vänja mig med att dessa behandlingar kräver en väntan i allt.... Ett sätt att leva......


Vill visar er min favoritdryck Ramlösa, en succe som funnits i 300 år, det måste vara ett tecken på att det är gott!

Tänk denna dryck som är min favorit, är jag inte ens sugen på. Nu tänker ni mina vänner, vin och vinkällaren. Vill spy då jag ser dörren dit, och så har det varit sedan jag insjuknade. Måste vara ett tecken på att vin inte är något för mig för tillfället. Även om det förrut varit lite av en hobby att fylla hyllorna mer än mig själv.

Cellgiftsstart

Påbörjade idag cellgiftsbehandlingen. Mitt "hemapotek" hade fått hem cellgifterna igår, så på morgonen idag började jag denna behandlingsperiod som kommer att pågå i 5 dagar. Hoppas att jag tar "OS guld" i denna hårda kamp.


Jag tror aldrig att jag följt OS så bra som detta år?! Även om jag inte är uppe nattetid. Kanske att jag följde det mer slaviskt då äldsta sonen fötts.... då var jag uppe nattetid, och lärde mig en del nytt, bl a om Curling. Tycker faktiskt att det är kul att titta på men det slår inte Alpint och hockeyn.

" Erfarenhet är inte vad som händer oss, utan vad vi gör av det som händer oss". Aldous Huxley

Detta citat får jag arbeta lite med just nu då jag flertalet tillfällen den senaste tiden fallit tillbaka på, om det ändå vore som förr. Om jag kunde åka till jobbet, "kasta" in barnen och Ica kassarna i bilen och dra till Sälen och åka skidor självständigt..... Det kommer stunder som känns oerhört jobbigt men det får inte ta över, utan jag måste se framåt och att jag ska klara detta!

Efter samtal med sjukvården, Uppsala och Falun (pga oklarheter) är det Falun som kommer att sköta cellgifterna Nu, och jag kommer att ha uppföljning med Uppsala efter en tid. Det känns nu bra men det gjorde det inte till en början. Jag är rädd att någon "ny"/studie av behandling ska gå mig förbi om jag inte är ansluten till ett universitets sjukhus. Det låter kanske konstigt men då man läst och pratat med andra patienter är det så det ser ut, och även att hemlandsting inte bekostar behandlingar (har inte hört något sådant från mitt hemlandsting). Det är så att Du måste driva din sak som jag skrivit innan.

Fick en kontakt ssk i Falun idag som var mycket bra!

Nu hoppas jag att denna period av cellgifter ska fortlöpa och angripa min hjärna (tumörerna). Cellgifterna gick inte att få tag på i Dalarna idag (inte ens på Falu lasarett) så jag hoppas att de finns imorgon......

Röntgensvar

HÄR EN BILD FRÅN VÅR GRANNGÅRD!

Träffade idag en läkare på onkologen som tog ställning till mitt röntgensvar. RÖNTGEN visade några mm större område vid tumörerna än tidigare. Det är tydligen vanligt att strålningseffekten visar sig på detta sätt på röntgen i denna fas. Så jag väljer att se det som läkarna gör, att det är strålningseffekten! Det är om 2 mån de kan säga något mer definitivt.
Läkaren tycker att jag är i skick att fortsätta denna behandlingsplan som nu innebär att jag ska äta cellgifter 5 dagar i månaden under ett halvår. Jag kommer under nästa vecka att åka till dagvården på Akademiska för att få mina cellgifter för 5 dagar. Jag ska även ta en del rutinprover där, för de övriga medicinerna som jag nu ätit i 4 månader. En del biverkningar är ju uppenbara men en del är ju svårt att se el känna.
Kortisonet måste vara ett universalmedel men det tar på kroppen under lång tids behandling. Läkarna vill trappa ner det och jag med men ännu har det inte gått.
Kramperna jag haft både under måndagen och igår beror troligtvis också på strålningen. Hjärnan är tydligen som mest sårbar/känslig denna tid efter strålningen.

Nu blir det att sätta upp nya mål för det kommande 6 månaderna. Den tiden förstår jag kommer bli kämpig, då denna dos är högre (så hög att du endast får ha den doserad för 5 dagar i hemmet).

När min käraste och jag gick i Uppsala idag kände jag att så här pigg var jag inte sist jag gick här (det var under strålningen och cellgifterna, det tog nog mer på kraften än vad jag tillät mig att känna).

Min största uppgift är NU ATT LEVA I NUET! Att inte alltid vänta på nästa röntgen. För det är så livet kommer att se ut även då behandlingarna är över.

Åter en kramp

Gårdagen visade sig i vinterskepnad av det vackraste. Här en bild från vår stad.

Jag fick under eftermiddagen en kramp igen vilket känns otroligt jobbigt. Jag vill att detta ska vara över..... Jag har försökt att analysera allt jag gjort de dagar jag haft en kramp,för att försöka se ett samband. Om det är något jag kan undvika att göra men, har inte funnit något och det kanske inte finns ett svar, vilket är frustrerande då jag är en människa som vill se sambandet. Det är väl ett sätt att ha kontroll över sjukdomen.

Söndagen var en utedag! Käraste och pappa skottade av vår carport vilket var välbehövt.

Lördagen inleddes med brunch hos failjen B. Det smakade mycket gott och var trevligt. TACK!

Under fredagen firade vi äldste sonen på kvällen med familjen N. Det blev hamburgetallrik som födelsedagsbarnet hade önskat. Hockey för äldsta sonen i Leksand.

Världcancerdagen!

Vill uppmärksamma er på att det är världscancerdagen idag. I år har cancerfonden valt att samarbeta med Svenska Kyrkan inför denna dag då sjukdomen ofta väcker svåra frågor. I Sverige diagnosticeras ca 50.000 personer om året med cancer. Hos kvinnor är den vanligaste formen bröstcancer och hos män prostatacancer. Livet förändras för dessa människor på ett eller annat sätt.
Jag uppmärksammade denna dag genom att ta kontakt med den kvinna som var med och heelade och bad böner för mig för några veckor sedan. Hon bad en bön för mig idag vilket kändes bra.

Röntgen (datortomografi) utfördes också denna dag, inför läkarbesök i Uppsala nästa torsdag. Jag HOPPAS OCH TROR ATT DET GÅR I RÄTT RIKTNING.

Vilket snöoväder vi har.

GRATTIS MIN ÄLSKADE SON!

Grattis på födelsedagen. Kul att du uppskattade presenten. Tror aldrig du varit så snabb hem från skolan. Visar din favorittårta så du kan njuta av den även då den är uppäten.
God mat och tårta med familjen!