Strålningsenheten

Det är här jag utför min behandling dagligen. De är snabba insatser/behandlingar som är livsviktiga för oss som sitter här i väntrummet. Det är svårt att se att det mestadels är äldre människor, och jag plus några få till. Vi yngre är en grupp som sticker ut i detta sammanhang. Idag pratade jag med en kvinna som frågade var jag hade min cancer. Vi hade ett fint samtal och då jag berättade att jag hade barn och åldern på dem, utbriser kvinnan i medlidande: - Du måste klara detta, dina barn behöver dig många år till! Dessa stunder är svåra att hantera då man bara känner för att skrika ut i gråt........ Jag ska klara det!
Träffade en ssk på strålningsenheten idag som berättade att mina prover var bra och jag fick ställa några frågor som jag hade.

Här är strålningsrummet och det är min mask som ligger på britsen.

Lunch på Konditori Fågelsången, några julklappsinköp till barnen, inköp av några "gå bort presenter" som behövs i juletid och en långpromenad. Sedan färd tillbaka till hemorten.

Har klätt om mina 3 sista stolar ikväll! Det blev TOPPEN!

Tisdag 8/12

Idag var det 1 tim försening då jag kom till strålningen. Tur att jag ätit innan, då jag är mycket beroende av lunchen. Mer nu än jag någonsin varit. Det kanske beror på medicinen?
Tog en långpromenad och gick förbi Domkyrkan, gudomlig byggnad. Jag ska gå in någon dag!
Väl hemma gjorde jag vegetarisk lasange. Det var nog mest jag som tyckte att den var jättegod. Äldste sonen frågade om jag haft i sånt som finns i havet, alger? Det var bladspenat och lite annat gott.
S som läst min svårighet med att finna inspiration till mat, kom förbi med en fin receptsamling. Ska prova kycklingpajen i helgen, Tack!



Vet ej var denna kväll tog vägen?

Ni kanske har lagt märke till att jag älskar hjärtan, symbolen för kärlek, som är min passion. Tack min kollega M-L för detta som du photoshoppat!

Jag har tagit mig igenom dag 3 i min strålbehandling och dag 5 med cellgifter. Jag känner ännu inga tydliga biverkningar (ett diffust illamående men det har jag medicin mot). Jag är tacksam då de håller sig på denna nivån. Idag var det provtagning för första gången på Akademiska. Det var kölappssystem med ett enormt väntrum, man kan kalla det löpande band.... Kvinnan som tog prov på mig hade stuckit "några" patienter. Jag kände inte att hon tog venprovet, helt otroligt. Jag har ju blivit stucken ganska många gånger de senaste månaderna så jag har några att jämföra med. Så denna kvinna fick MVG!

Efter behandling och provtagning blev det mat och promenad på stan. Jag uträttade några ärenden och promenerade sedan tillbaka till Akademiska.

Väl hemma hade mamma hämtat minstingen och gjort mat! Pappa anlände också efter jobbet. Vi åt middag och sedan kom käraste och äldste sonen som varit på hockey.

Nu blir det lite TE.

Andra advent!

Hjärtat har jag fått av familjen S, Tack!

Barnen vaknade till sina adventspaket, en tradition som vi haft sedan vår äldsta son föddes. De får små paket på de fyra adventssöndagarna och även äldsta sonen frågar efter det!

Idag har jag varit på långpromenad med min kära vän M. Det var skönt och mycket uppskattat. Tycker att vi är i god kondition trots olika hinder.......

Middagstillagning och planering för middagarna under veckan, då det nu blir som vi båda arbetar heltid. Jag tycker ju om planeringen men jag har svårt att finna maträtter att äta. Det har alltid varit svårt men nu har jag mindre inspiration tror jag? Sjukdomen förföljer mig min vakna tid i tanken......... Jag kan distraheras av annat några min och "glömma" men längre är det inte, även om jag gör aktiviteter som "vanligt".

Handlade inför veckan och fixade lite hemma.

Tack min kära vän M för bullarna som din man tomten kom med, de var uppskattade!

I kväll blir det att förbereda sig inför en intensiv vecka.

Lördag 5/12

Barnen gjorde pepparkakshus med sin pappa!

Mamma var här då äldsta sonen och käraste var på hockey match. Vi tog en promenad och handlade lite.
På eftermiddagen julbakade jag med yngste sonen: Dumlekakor!
Här är receptet, värt att prova.
200g margarin
3 dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljsocker
12 dumlekola
Nobless

18 st folieformar

Så här gör du:
Blanda margarin, socker, vaniljsocker, mjöl och bakpulver till en smidig smet. Låt den stå kallt ca 45 min. Dela i 18 delar, rulla till runda bollar. Lägg i folieformar, tryck i en 1/2 dumlekola i varje dagboll. Grädda ca 10 min i mitten av ugnen på 200 grader. Lägg på Nobless när plåten tas ur ugnen. Låt chokladen stelna.

På kvällen kom familjen N och vi åt pizza ! Barnen var ute och smög och det var spännande.......

Att vara stark!

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
(Okänd)

Jag fick denna dikt idag av min vän J vilken jag tycker sa oerhört mycket!

Dagen har förlöpt väl med buss, behandling och buss.
Gick en långpromenad i Uppsala, vilken rusch det har blivit i affärerna.
Nu blir det att titta på filmen: Flickan som lekte med elden.

Strål och cellgiftsbehandling!

Idag startade strålbehandlingen i kombination med cellgifter det kommer att pågå ca 7 veckor. Jag kommer att strålas i Uppsala 30 tillfällen (måndag-fredag)och äta cellgifter under alla dagar i veckan under denna behandlingsperiod.

Taxin kom och hämtade mig 08.30 för färd till Hedemora där hoppade jag på bussen för sjukresor till Uppsala. På bussen finns 3 ambulanssjukvårdare och många människor som åker på div. behandlingar till Uppsala. Helt otroligt bra ordnat! På bilden ser ni bussen parkerad utanför strålningsenheten.


Resan gick bra, kände mig ett tag lite illamående men tänkte att jag får inte kräkas och det gjorde jag inte. Min kära vän K har nu instruerat mig hur man kräks i en buss, så nu känner jag mig tryggare....... Vi har gett varandra många råd i livet. Allt ifrån hur man berusad hanterar krogtoaletter till hur man syr gardiner.
Väl framme i Uppsala 11.00 läste jag lite tidning och inväntade 11.30 då min strålning genomfördes. Jag spändes fast med min mask och själva strålningen tog 5 min. Det var dock lite förberedelser innan. Det kändes inget. Ett klart skarpt ljus kom med intervaller och sedan var det klart.
Efter behandlingen gick jag och åt och tog en promenad. Sedan blev det lite läsning och handarbete i väntan på hemfärd 14.00.
Bussen avgick 14.00 då blev det talbok och lite sömn. Väl i Hedemora 16.00 och taxi därifrån. HEMMA 16.30 då jag möttes av blommor från min käraste!
Kvällen ägnades åt lite julpyssel med minstingen, läxförhör med den äldre och även lite julpyssel med honom. Se bild.


Lite mys med käraste står nu på agendan.(tror att han städar toaletten) Kan man planera in kärlek?

Det kom även ett blombud på kvällen från min kusin i Norge och hans familj. Jag längtar efter er!

"Ett läkande ljus
Jag önskar att jag hade en sådan förmåga att tända en hälsans läkande låga.
Då skulle den särskilt för dig få brinna -få allt det onda att helt försvinna.
Den skulle se till att kurvan vänder och att du får omsorg av goda händer.
Dag och natt hos dig den skulle vaka och ge dig all kraft att få hälsan tillbaka."
(okänd)

Detta budskap kom på ett vykort idag från M, Tack!

Tårar

De senaste veckorna har jag fällt fler tårar än jag gjort i hela mitt liv. Jag är inte någon person som gråter till vardags, det lät ju konstigt, men jag är en känslomänniska. Trots det ska det mycket till för att tårarna som komma. Den senaste tiden har varit MYCKET och många tankar har passerat min hjärna och känsloliv vilket resulterat i mängder av tårar. Jag förstår vad jag står inför.

Imorgon tror jag att min största kamp i livet kommer att starta, och jag är redo att KÄMPA, TRO OCH HOPPAS!

Uppsala

Idag har jag varit i Uppsala och träffat den läkare som kommer att sköta min strålbehandling. Jag har även legat länge med min mask på mig. De mätte då ut var strålningen ska träffa. Jag satt hårt fast och fick andas djup, jag säger det igen. Är tacksam över att jag inte har cellskräck, det gick bra!
Efter det träffade jag den sjuksköterska som kommer att ha hand om min cellgiftsbehandling och allt vad detta innebär. Idag kändes det för första gången sedan insjuknandet att det är någon som har det övergripande anvaret, Uppsala.

Efter sjukhusbesöket blev det ett nytt café (Café Öfre Slotts) tillsammans med käraste. Detta var litet, mysigt och lugnt. Ett tips till er som ska till Uppsala.


Några julklappsinköp hann jag med!

Då jag kom hem fanns en gåva i mitt hem av speciell betydelse. Tack min kära Lundakamrat. Du vet vad jag uppskattar och TROR! Längtar efter att träffa Dig.En annan sak i miniatyr fanns också i påsen. Jag säger bara väskor.