fredag 11 december 2009

Halsband 1


Jag har fått detta halsband av några av mina vänner efter mitt insjuknande! Jag har det på mig varje dag och jag får även ha det under strålningen vilket jag tycker är bra. Det har budskapet:
Faith
Hope
Love

Det finns också ett halsband till som jag bär dagligen, och har gjort det under en längre tid, men det är en annan historia som ni får höra senare.

Dagen har fortlöpt med behandling och bussande. Idag då vi steg på bussen möttes vi av att amulanssjukvårdarna var luciatåg! En av männen var lucia med korpsvart peruk och krona, det fanns också en tomte och en stjärngosse (kvinna). De bjöd på fika och sig själva. Då vi närmade oss Uppsala gick en av gubbarna (patient) fram till micken och tackade. Han frågade sedan lucian om han var oskuld, för han hade hört att det skulle vara så...., gapskratt i bussen. Vi har skoj även om vi är i sorg.

Då jag fått behandling gick jag till Domkyrkan och satt där 30 min och hämtade kraft och styrka. En imponerande plats. Några kineser tänkte ta kort på mig men de insåg ganska snart att jag inte ville vara med på bild.......
Promenerade sedan en långpromenad för att sedan gå till bussen. Under hemfärden lyssnade jag på talbok. En av kvinnorna som jag fått kontakt med gjorde sin sista behandling idag, kändes lite sorgset. Vi kom varandra nära på kort tid. Väl hemma middag och sedan slappade vi vid Tv:n. Jag har "bussat" 25 tim denna veckan.

Tack min kärastes kollega för presenten. Den ska pryda vårt hem!

Torsdag 10/12

Sedvanlig taxifärd till Hedemora där jag klev på bussen. Bussen var lite sen till Uppsala, så jag fick ta snabba steg till strålningen. Skönt att få upp lite puls! Under behandlingen, då första eller andra strålen kommer har jag känt en metall lukt. Idag frågade jag vad det berodde på. Sköterskan svarade att ett fåtal patienter som har mycket bra luktsinne (och ev. strålas nära luktcentra) kan känna lukten av ozonet i strålningen, låter ju sjukt men jag är ju sjuk. Jag har alltid vetat att jag haft mycket gott luktsinne men inte trodde jag att jag skulle känna lukten av ozon. Efter behandlingen lunch och några julklappsinköp igen. Tänk att jag ändå inte är klar....

Väl hemma var det luciafirande i skolan för äldsta sonen. Tänk vad bra de är och alla framträder med något efter sin förmåga!

1 kommentar:

  1. Härligt att ni kan skratta ihop,mitt i all elände där på bussen.Ett gott skratt är bra befriande!Hoppas ni har en skön helg,och ladda batterierna till nästa veckas hårda jobb! KRAM A-K

    SvaraRadera

 

Antal besökare totalt:
Antal besökare i dag:
Antal besökare online: